Knit By Heidi

Tavie

Jag hade det nästan på känn att garnet inte skulle räcka, trots att det borde ha varit tillräckligt, i synnerhet som jag  sällan behöver  rekomenderad garnmängd, utan oftast klarar mig på mindre garn. Som tur är, så är det ett garn från Garnstudio, Lima närmare bestämt, så det råder ingen brist på det, och det är inte svårt att få tag på. Enda nackdelen är kanske att det inte längre finns nystan från samma garnbad att köpa, men det är verkligen inte hela världen när man stickar vantar. Så någon gång under veckan blir det besök i garnaffären igen:) Som ni kan se så räckte det nästan till att göra klart tummen, men bara nästan. Och det är klart - när jag är klar med den här tummen, har jag en tumme till att sticka. Så gissningsvis var jag 3-4 meter kort.

För ovanlighetens skull har jag  haft en annan stickning på gång - Tavie. En teststickning efter mönster av Meijuknits. Jag hade lite tur där, jag råkade få syn på en bild av den på Ravelry, och när jag frågade om hon behövde en teststickare till den , hade en av hennes teststickare precis hoppat av, så jag frågade verkligen i rätt ögonblick. Jag måste erkänna att det är en jätterolig stickning. Det var en evighet sedan jag stickade flätstickning senast, och jag har verkligen saknat det, eftersom jag tycker att det är så himla kul, och det blir ju inte sämre av att  mönsterkonstruktionen är begåvad! I alla fall såhär långt:) Tavie är en kofta som stickas uppifrån och ner, på ett sätt jag inte har sett hittills. Det kommer fler bilder framöver. 

Och för den som undrar kommer det bilder på Persimmon Lace framöver  - när den är blockad och klar:)

Gott Nytt År!!!

NHM #13 i repris

Den är färdistickad, jag har fäst alla trådar, men ett moment återstår innan den är färdig - nämligen blockningen. Jag vill gärna tvätta den innan jag blockar den, så det lär dröja någon vecka innan jag får tid för det. Så det får bli ännu en blogpost om den vid ett senare tillfälle:)     

I somras började jag ju sticka på NHM #13 från boken Selbuvotter. Tyvärr räckte inte garnet, så det blev bara en vante - och det går ju inte. Så jag har börjat sticka den igen, men den här gången med ett annat garn i helt andra färger. Det behövs lite glada färger såhär i vintermörkret:)

 

Gone Girl

Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?

Ja, var är Amy? Att besvara den frågan skulle förstöra läsupplevelsen, och det vill jag ju inte:)

För det här är definitivt en bok jag rekommenderar. Ingenting är vad man förväntar sig, och boken tar flera, helt oförutsägbara och oväntade vändningar. Så jag gör som så många andra, instämmer till fullo i hyllningskören över en riktigt bra och läsvärd bok:)

 

 

 

Runt första hörnet

Det är lättare att jag trodde att sticka sidledes. Mest känns det som om jag stickar på, och inte kommer någonstans. Det tar med andra ord lite tid att sticka en spetskant:)

Nu har jag också stickat runt det första hörnet. Det blev inte perfekt, men tillräckligt bra för att inte repa upp det. Nu har jag bara tre hörnen kvar innan den är klar:)

Ett misstag jag gjorde (två faktiskt) är att inte göra en provisorisk uppläggning när jag började, och att avmaska när jag var klar med själva sjalen. För i mönstret så står det att jag skall plocka upp "live" maskor när jag stickar spetskanten. Men, att plocka upp "live" maskor när man stickar spets, det gick bort, så det kommer att bli en liten kant längs sidorna. Men, det blir bara en väldigt liten kant - knappt synlig sådan:)