Knit By Heidi

Annemor #1

Det finns bara en nackdel med att sticka fingervantar - man blir klar alldeles för fort:D

En fördel med tunna fingervantar är att de får plats i vanliga tumvantar, utan att det blir klumpigt. Vilket är väldigt skönt när det är kallt och blåsigt ute, och tumvantarna känns lite för tunna.

Jag älskar verkligen att sticka tvåfärgsstickning - även om det är med halkig alpacka. Visst var det lite pilligt med fingrarna, men eftersom det är så få maskor gick det ändå fort.

Det här mönstret är lite ovanligt i Selbusammanhang eftersom det är olika mönster på fingrarna. Mönstret på pekfinger och ringfinger följer mönstret på ovansidan av vanten, medan pekfinger och långfinger har ministjärnor av det stjärnmönster som finns på ovansidan av vanten. 

I vanliga fall så är bottenfärgen ljus och mönsterfärgen mörk, men jag valde att göra tvärtom. 

Mönster: Annemor #1 från boken Selbuvotter. Biography of a Knitting Tradition. av Terri Shea

Garn: Indiecita Baby Alpacka: naturvit och mörkgrå

Stickor: 2.75 mm

Storlek: enligt boken är det storlek medium. Mina blev lite kortare än angivet, men det passar mina händer alldeles utmärkt. Den färdiga storleken blev 9.5 cm x 22 cm. Vill man ha en annan storlek än den angivna väljer man att ha en större eller mindre storlek på stickorna.

Teststickning pågår

Den här veckan har det verkligen blivit mycket stickning:)

I slutet av förra veckan fick jag möjligheten att bli teststackare för en sjal som jag förälskade mig i vid första ögonkastet. Jag fick mönstret redan i måndags, men det sedan tog ytterligare några dagar innan garnet jag beställt trillade ner i brevlådan.

Eftersom jag läst så många nöjda inlägg, på olika bloggar, om Supersoft från magasin Duett bestämde jag mig för att testa det till det här projektet. På bilden till vänster framgår det vilka färger jag valde till projektet.

När jag väl fått garnet satte jag igång att sticka på sjalen. Ska jag vara petig har jag ägnat hela helgen åt att sticka på den. I mönstret står att man inte skall klippa garnet mellan färgbytena, utan bara klippa när det står så i mönstret. Då blir det som du kan se på bilden till höger - garnet löper längs med sidan på sjalen. 

Så det gäller verkligen att hålla reda på åt vilket håll jag vänder sjalen varje gång jag stickar ett nytt varv. Vänd åt fel håll, och jag får ägna en lång stund åt att trassla upp garnnystana, så du kan gissa att jag är noga med att inte trassla in garnet:)

Men innan garnet till sjalprojektet trillade ner i brevlådan stickade jag på mina fingervantar. Den första är klar, och jag hann börja på den andra. Jag blev ombedd att visa hur de blir på framsidan, så här kommer en bild på det:)

Som du kan se har jag bara stickat lill- och ringfingret på den vanten, och resten får vänta tills jag är klar med sjalen:) 

 

 

 

 

 

 

Pilligt värre

Jag hann knappt börja på min Stay the Same innan kabeln gick sönder. Vad gör man? Köper en ny och plockar upp maskorna förstås. Men medan man väntar på att få tid att gå och köpa en ny kabel då?

Man påbörjar ett nytt projekt. Eftersom det börjar bli kyligt ute kände jag ett stort behov av ett par fingervantar i selbustil. Så jag plockade fram boken Selbuvotter av Terri Shea och tittade igenom den. Efter att ha bläddrat fram och tillbaka några gånger bestämde jag mig för mönstret Annemor #1.

Att säga att det är pilligt är en underdrift. Själva handdelen gick ju smidigt, men fingrarna. Jag säger bara det - jag som tycker att tummen är den jobbigaste delen när jag stickar vantar... så döm till min förvåning att det är något helt annat med fingrar - det är nämligen kul! Det är så få maskor så jag tänker hela tiden - "bara ett varv till".