Knit By Heidi

Autumn Rose Pullover - klar

Så blev den - Autumn Rose Pullover. Jag måste medge att jag är jättenöjd med passformen. Jag måste också medge att den var jätterolig att sticka, och att jag kommer att sticka fler fair isle tröjor.

This is how it turned out - the Autumn Rose Pullover. I have to admit that it really fits me. I also have to admit that there will be more fair isle sweaters in the future.

Den här gången så stickade jag ju ihop ärmarna med resten av tröjan, vilket blev jättebra. Det hade också den trevliga bonusen att jag slapp sy ihop dom olika delarna. Så när tröja och ärmar var färdigstickade så var det bara att klippa upp den framtill och sticka halsringningen. Eftersom jag tyckte att halsurringningen var lite för djup och fyrkantig för att passa mig, så gjorde jag den mindre djup, och rundare.

This time I joined the sleeves with the body, which turned out very nicely. It also had the nice side effect of not having the sew the different pieces together. Instead all I had to do was to cut the steek, and then knit the neckband. Since I thought that the neckline was to deep in the original pattern to fit me, I made it more shallow and a little rounder. 

 

Det här är en bild på hur det såg ut framtill, innan jag klippte upp upp mittmaskan med en sax - utan att sy eller på annat sätt säkra maskorna innan. När jag klippt upp tröjan, så plockade jag upp maskor runt hela urringningen, och stickade den i 6 varv resårstickning. 

This is a picture of how the front steek looked before I cut it open with a scissor without securing the stitches with any type of enforcement. Once I had cut it open, I picked up stitches for the neckband, and then knitted 6 rounds of rib knitting.

Och det bästa av allt - eftersom jag använde mig av spit and splicemetoden varje gång jag bytte färg, så fanns det knappt några trådar att fästa alls:)

And best of all - because I used the spit and splice method every time that I changed colour, there were hardly andy yarn ends to sew at all:)

Nästan klar

Den är klar - ja, inte på bilden här - då har jag precis klippt upp den... Nu skall den tvättas och blockas, och då, när jag gjort det, är den färdig att visas upp:)

It's done - well, not at this pic, because this was taken moments after I hade cut the front steek. Now it needs to be washed and blocked. Then it's really done:)

En arm, två ärmar...

Sakta men säkert kryper ärmarna uppåt mot den punkt då det är dags att sticka ihop dom med resten av tröjan. Den första armen är stickad, och den andra ärmen är nästan vid den punkt då det är dags att sticka ihop den med resten av tröjan. Jag måste medge att jag är förvånad över hur fort det har gått att sticka så här mycket på så kort tid.

Slowly and steady the sleeves are coming closer to the point where I will have to attach them to the rest of the body. The first sleeve is done, and the second one is coming close to the point where it willbe attached to the rest of the body. I have to admit that I'm really surprised with the speed of this knitting. 

Autumn Rose Pullover - om igen

Jo, du ser rätt. Jag var nästan klar med kroppen till AR när jag bestämde mig för att repa upp den, och börja om igen. 

Yes, you can trust your eyes. I was almost done with the AR body when I decided to frog it, and start all over again.

När jag provstickade AR så gjorde jag det på Garnstudios 3 mm rundstickor, och resultatet visade att jag behövde gå ner en storlek, vilket jag gjorde. Vilket leder till den pinsamma delen - för ni skall inte tro att jag gjorde en liten provlapp med 2.75 mm rundstickor. Varför skulle jag göra det när det enda jag ville var att bli klar med den... så gick det som det gick... den blev lite för liten. Inte mycket, utan bara några centimeter. Men det räckte. Jag kanske kunde ha sträckt ut den dom där centimetrarna, men det kändes ändå inte riktigt bra. Så till slut gjorde jag det enda rätta och repa upp alltihopa. 

When I swatched for the AR, I did it with Addice Turbo 3 mm, and came up with the wrong gauge. So, I went down one needle size. And here comes the embarrassing part - of course I should have made another swatch, but did I? No, of course not, all I wanted was to cast on and get it finished as soon as possible. So, of course it ended up with a gauge that was slightly off, but now on the small side. Not much, only an inch or so, but it was enough. Yes, maybe I could have blocked it out to the right size. But I didn't really feel good about that. So in the end I did the only right thing - I frogged it all. 

Den här gången tänker jag rätta till dom misstag jag gjorde förra gången. Första gången jag stickade AR så missade jag ett varv i den första mönsterrepetetionen, vilket har stört mig en liten aning. Men, framförallt har jag insett att jag kunde ha gjort det mycket lättare för mig. Första gången jag stickade AR så följde jag grundmönstret. Det sa att man skulle göra "steekar" för ärmarna. Man gör sedan motsvarande "steekar" när man stickar ärmarna. Dessa klipps sedan upp och så syr man ihop ärmar med resten av tröjan. Men varför göra det så besvärligt? Min nya plan är att sticka tröjan upp till dess att mönstret säger att jag skall avmaska för ärmarna och lägga upp för "steekarna". Där tänker jag lägga den åt sidan och sticka ärmarna fram till dess att mönstret säger att jag skall sticka "steekar". Det är då är dags att sticka ihop tröja med armar och sticka dom samtidigt, vilket gör att jag slipper steekarna. Det är ju faktiskt så man stickar raglan - man stickar ihop det från armhålen och uppåt, och jag fattar inte varför jag inte tänke på det förra gången. Sammantaget måste jag därför medge att jag är jättenöjd med beslutet att repa upp tröjan. 

The first time that I knitted the AR, I missed one row in the first pattern repeat. It didn't show much, but i bothered me a bit. But above all, I missed the most obvious problem with the pattern. The pattern says steek for the sleeves. But why do that, when I can do it the easy way instead? The easy way is to knit the body to the sleeves, then put it aside and knit the sleeves to where the pattern says to make a steek for the body. But instead of doing that I knit the body and the sleeves together in the round... much easier, and much less work. I can't really think of why I did not think of this solution the last time. So, altogether I must say that I feel really good about having frogged it. 

Autumn Rose Pullover

Det var ett tag sedan...

Rätt var det var så upptäckte jag att jag hade stickat fel i mönstret i flera rader, och jag måste medge att jag drog mig för att repa upp dom där varven, så jag la den åt sidan i väntan på bättre tider. Men så kändes det som om det var dags att tag i den igen. Och hur svårt är det egentligen att repa upp några varv egentligen? Sagt och gjort...

It's been a while...

I wasn't really paying attention until i suddenly noticed an error in my knitting - well actually several errors as you can see in the picture. And not really up to visiting the frog pond, I just put it aside until recently, when felt that it was time to fix those errors and get started again.

  Kolla, nu ser man att det är cirklar i mönstret igen. Jag fick repa upp nästan en halv mönsterrapport, men det var verkligen värt besväret. Några varv till och det är dags att påbörja ärmarna.

You can tell the difference! And you can tell that the pattern consists of circles again - so frogging those rows were really worth the trouble. Now there are only a few rows left to knit on the body, and then I can move on to sleeve island:) 

Uppdateringar

Eriskay bak och fram/The front and the back of Eriskay

Autumn Rose Pullover är mitt första större fair-isle projekt, och det tog inte många varv innan jag insåg vad som komma skulle - typ en miljon trådar i behov av att fästas - nej tack till det. Istället så använder jag mig av den sk spit'n splice metoden. Det blir inte jättejämnt, men vem sjutton kommer att titta så noggrant att man kan se det i sömmen på ena sidan;)

The Autumn Rose Pullover is my first bigger fair-ilsle project, and I didn't have to knit more then a few round before I started to realise what would come - the sewing of what started to feel like a miljon thread ends - not liking that future, I started to use the spit'n splice method. As long as you don't look really close, the colour changes are even enough not to be noticed.