Knit By Heidi

I väntan på kyligare tider

För att vara november är det fortfarande ganska varmt ute. Men det lär inte vara så länge till, så det är bäst att  förbereda sig för kallare tider. Ett sätt att göra det, är att sticka en cowl. Sålunda var jag snabb att hoppa på möjligheten att teststicka en cowl.

Being November it’s still rather warm outdoors. But since it will not last, it’s better to prepare for colder weather. One way to do that is to knit a cowl. So it may not come as a surprise for anyone that I jumped on the possibility to test knit a cowl.

Det är ett mönster från Flowerbirds som jag har teststickat för tidigare som har designat ännu en cowl. Den består av en kombination av flätstickning och tvåfärgsstickning stickad i tunt garn. Det gick ju inte att motstå att sticka den:)

It’s a Flowerbirds pattern, who I’ve been test knitting for before, who has designed another cowl. The pattern consists of cables and a color knitting in fingering weight yarn. In other words, it's totally irresistible to knit:)

Konsten att sticka fina flätor

Maskorna i mina flätor har visat sig bli ganska fula. Maskorna ser ut som öglor istället för maskor på vissa ställen. Det spelar ingen roll när allt är i samma färg, för ingen tittar så noga. När man stickar flätor i intarsia är det en helt annan historia. Inte för att någon kommer att titta så noga, men jag ser ju hur det ser ut. Det är en liten detalj, men ändå tillräckligt störande för att få mig att jobba på att få maskorna i flätorna att se bättre ut:)

The stitches in my cables have turned out to be rather ugly. Mainly because some stitches look like loops rather than stitches. This doesn’t matter when all is knitted in the same color, because no one will look that closely. However knitting cables in intarsia is another story. Not that I think that anyone else will look that closely, but for me, that’s all I can see. It’s a tiny detail, and yet I find it so annoying, that I now find myself working hard to improve my cabling skills make it look better:)

 

Eisblume är färdiga

Lagom till när kylan kom är mina Eisblume klara. Det tog lite tid eftersom det var så många pärlor att sticka in i mönstret. Men det var också ett roligt mönster att sticka. Kombinationen vridna maskor, flätor och pärlor gjorde det omväxlande och roligt  att sticka fingervantarna.

Just in time to when it getting colder outside my Eisblume gloves are finished. It took me some time to get them finished because of the amount of beads in the pattern, but they also added to the pleasure of knitting them. The combination of twisted stitches, cables and beads is a fun combination to knit.

Mönstret var välskrivet och enkelt att följa, och jag gjorde inga förändringar till mönstret:)

The pattern was well written and easy to follow, and I made no changes:)

Mönster/Pattern: Eisblume

Designer: Julia Mueller

Stickor/Needles 2.25mm

Garn/Yarn: Drops flora 60 gr

30 gr 3.8-4.5 mm pärlor/beads

Under veckan som gått har jag äntligen lagt upp för It Takes a Guild Cardigan. Jag har inte kommit så långt på den. Det märks fortfarande att intarsiaflätor är nytt för mig eftersom det tar längre tid, och jag måste jobba lite extra för att få flätorna jämna. Men så är det ju när man lär sig något nytt:)

During the week I have finally cast on for my It Takes a Guild Cardigan. So far it’s a slow knit, so I haven’t got very far yet. Intarsia is still new for me, so I have to concentrate to get the cables even. But that’s how it is when you learn new things:)

 

Intarsia

Jag provade ju på lite intarsia förra året, och tyckte inte att det var särskilt kul. För att vara mer exakt bestämde jag mig för att det var första och sista gången. Men som tur är får man ändra sig:)

I tried a little intarsia last year and didn’t like it at all. To be more precise, I decided that the first time also should be the last time. Luckily a girl can change her mind:)

Tanken dök upp så fort Suzanne Bryan som är designer för koftprojektet It Takes A Guild  Cardigan Tutorial skrev om det som en möjlighet, för det är något jag aldrig har gjort förut - flätstickning i intarsia. Man kan välja mellan att sticka hela blocket i en annan färg, eller bara flätorna, och jag var såklart tvungen att prova. 

The Idea was there the moment Suzanne Bryan who is the designer of the cardigan project It Takes A Guild Cardigan Tutorial introduced the idea, because it’s something that I never done before - cable knitting in intarsia. You can choose to knit the whole ”block” in a different color, or just the cables legs, and of course I felt that I had to try.

Bilden representerar mitt första försök. Flätorna ser inte särskilt fina ut, men på plussidan är att det var mindre krångligt än jag trodde det skulle vara.

The pic represents my first attempt to do this. The cables doesn’t look very pretty, but on the plus side it was less difficult than I thought it would be.

Så nu blir det flätor i avvikande färg i koftan, jag behöver bara öva lite mer på intarsia innan jag börjar:)

So now I decided for cables in another color in my cardigan, I just need to practice intarsia little more before I start:)

I förra veckan diskuterade jag ju hur jag skulle lösa problemet med vilket mönster jag skulle välja för maskorna närmast ärmsteeken på Katherine of Aragon, och om jag skulle repa upp eller inte. Efter att ha tänkt igenom saken bestämde jag mig för att sticka efter diagram A, utan att repa upp och göra om varven innan där jag stickat efter  diagram B. På det hela taget är jag rätt nöjd med hur det blir:)

Last week I had a bit of a discussion of how to solve the problem of which chart to use on the new stitches next to the sleeve steek on my Katherine och Aragon, and whether I should frog or not. After some consideration did I decide to knit chart A, without frogging to redo previous rows, where I knitted those stitches according to chart B. I must say that I’m rather pleased with how it turned out:)

När man stickar fel

Under veckan som gått har jag plockat upp min Katherine of Aragon igen. Den blev ju liggande när det blev för varmt att sticka på stora projekt. Men nu är hösten här, och det är svalt nog för att ha ett stort projekt i knät när man stickar. 

During the last week have I picked up Katherine of Aragon again. I haven’t touched it during the summer due to the heat, when it simply became too hot to to have big knitting projects in my lap. But now autumn is here and it’s cool enough to knit sweaters again.

Men nu sitter jag här och funderar, repa upp eller låtsas som ingenting och fortsätta, eller fortsätta och byta mönster. När jag skulle börja sticka på tröjan gjorde jag det enkelt för mig. Jag mätte ju bara och sedan la jag upp det antal maskor jag behövde, och stickar bara efter diagrammen, utan att bry mig om mönstret i boken. Och då blir det lätt fel.

But here I am, considering whtether to frog or pretend nothing happened and continue as I started, or continue and change pattern. When I started the sweater, I just measured, cast on the amount of stitches that I needed and then started knitting from the charts, ignoring the pattern In the book. And that may lead to disaster.

När jag plockade upp den igen, visste jag att det var dags för armhålen. Det fick mig att bestämma mig för att öka en maska per sida under några varv innan jag började steeken, och det var här det gick fel, för istället för att börja på diagram C, fortsatte jag med diagram B. När jag istället kunde använt mig av diagram A, som är på just 7 maskor, vilket motsvarar det antal maskor jag la upp innan steeken. 

When I picked it up, I remembered that it was time to cast off or make steeks for the sleeves. But before I did that I wanted to knit some rows and increase one stitch on each side first. And this is where it went wrong, because instead of starting on chart C, did I continue on chart B, when I could have used chart A, which consist of 7 stitches, which corresponds to the number of stitches I increased before I started the steek. 

Det mest troliga är att jag inte repar upp, utan att jag byter till diagram A när det ser lämpligt ut… kanske:)

It’s most likely that I don’t frog, but instead change to chart A when it’s convenient… maybe:)

Koftstickningen har resulterat i ännu fler provlappar under veckan, dels för att designers glömde inkludera en bild av hur de färdiga kablarna skulle se ut när hon skickade ut veckans mönsterrapport, bestående av flera olika kabelmönster,  och dels för att jag behövde sticka en provlapp för att mäta hur hur många centimeter en mönsterrapport blev. Som ni ser på bilden är 34 maskor flätmönster lika med 20 maskor slätstickat:)

My cardigan project has resulted in more swatches this week, partly because the designer forgot to include a picture of how the finished cables would look like when she sent out this weeks part of the pattern, which consist of three different cable patterns, and partly because I needed a swatch for measuring it. As you can see in the picture 34 stitches of cable knitting equals 20 stitches in stockinette stitches:)

 

Nordic Arrows nummer 2 är klar:)

Att sticka patentstickning är kul och vanebildande. Jag har stickat det här mönstret förut, men den här skall bli en present:)

To knit brioche is fun and addictive. I have knitted this pattern before, but this one is intended to be a gift:)

Nordic Arrows var ett nöje att sticka. Flödet i mönstret gör att det hela tiden är intressant att sticka den. Och återigen kändes det som om det gick alldeles för fort att sticka klart den:)

Nordic Arrows is a pleasure to knit. The flow in the pattern keeps it interesting to knit. And again it felt like it was finished much to soon:, because It was so fun to knit)

Under veckan som gått har jag också stickat ännu en provlapp till min It Takes a Guild Cardigan. Den här gången för att kunna räkna ut hur mycket garn som behövs till koftan. Det var mycket lättare att göra än vad jag trodde att det skulle vara:)

During the last week, I have also knitted another swatch for my It Takes a Guild Cardigan. This time to calculate the amount of yarn needed for the cardigan. It was much easier than I thought it would be:)

Fingrar är roliga att sticka

Det finns mycket roligt med det här vantmönstret. Flätorna, pärlorna och nu fingrarna. Att sticka fingrar är något som jag har lärt mig att tycka om. Jag brukade tycka att det var för lite pilligt att sticka fingrarna. Men nu är det nästan det roligaste att göra:)

This pattern contains a lot of fun. The cables, the beads and now the fingers. To knit fingers is an acquired taste for med. I used to think it was a bit fiddly to knit them, but I have since come to like it. In fact, I think that those are almost the most fun part of the gloves:)

Utöver det har jag läst rekommenderade sidor ur boken Top Down Sweaters av Ann Budd som används till kursen It takes a Guild Cardigan. Det börjar närma sig stunden när det är dags att lägga upp maskorna för att börja:)

I’ve also read recommended pages from the book Top Down Sweaters by Ann Budd, which is required for the course It Takes a Guild Cardigan. It’s getting close to moment when it’s time to cast on:)

Om konsten att sticka en provlapp på rätt sätt

Att sticka en provlapp är enkelt, eller hur? Själv har jag stickat rätt många utan några som helst problem. Men under veckan som gått har jag lärt mig att jag har stickat dom på fel sätt.

To knit a swatch is easy, right? I have knitted countless of those over the years without any problems. But during the past week I learned I’ve been doing them in the wrong way.

För ett par år sedan försökte jag sticka St Brigid uppifrån och ner, och misslyckades helt, så när när Suzanne Bryan (som hade kursen i tvåfärgstickat förra året och sjalstickning i somras) släppte första delen i en ny kurs i att sticka en kofta uppifrån och ner slog jag till på en gång.

A couple of years ago I tried to knit St Brigid top down, and failed completely, so when Suzanne Bryan (who had the course in color knitting last year and shawl knitting during the summer) released the first part of a new course in knitting a cardigan top down, I jumped at it immediately. 

Första uppgiften var att välja garn och sticka en provlapp. Jag har alltid stickat provlappar med rekommenderat maskantal och rekommenderade stickor, omgivna av avigmaskor som den till vänster på bilden. Men avigmaskorna på sidorna förvrider de räta maskorna lite grann och kan ge fel masktäthet. Istället skall man skippa avigmaskorna runt om och bara sticka räta, med ett par aviga varv emellan när man byter storlek på stickorna.

First task was to choose yarn and knit a swatch. I have always knitted swatches by knitting the recommended number of stitches surrounded by purl stitches, like the swatch to the left on the picture. But now I learned that the purl stitches on the sides distort the knit stitches making the gauge somewhat off. Instead she recommends to knit only knit stitches with a couple of purl rows when you change the needles. 

Det börjar bra. Nu ser jag fram emot resten av kursen, för det finns uppenbarligen mycket att lära här:)

A really good start. Now I’m looking forward toward the rest of the course, since there’s obviously a lot for me to learn here:) 

Bårder

Det sista man sticka på en sjal är oftast kantmaskorna eller bårderna. På Nordic Arrows som jag stickar på just nu är det lika med 693 maskor. Det är några maskor att sticka, men det är roligt att sticka dom där sista varven på sjalen.

Det last stitches on a shawl is usually the edges/border. On Nordic Arrows that I’m currently knitting on that equals 693 stitches. That is quite a few stitches to knit, but I’m really enjoying those last rows on the shawl.

Det påminner om rätstickning på sidorna av pilarna, men här stickas inte bara räta varv, utan också aviga. Eftersom varje varv stickas två gånger när man stickar patentstickning, ett med den ljusa färgen och ett med den mörka måste man alternera mellan varven för att skapa den där effekten av rätstickning. Den där lilla skillnaden med vanlig rätstickning ger nästan en effekt av att vara vävd istället istället för stickad. Läckert tycker jag:)

It almost looks like garter stitches on the sides of the arrows, it is not created by knitting stockinet stitches on each side. Because every row is knitted twice on bricoche knitting, first you knit with the light color and then you knit with the dark color, and because of this you have to alter between knit and purl rows unlike garter stitch. This little difference results in a fabric that looks almost woven instead of knitted. I like that:)

Jag fick ett önskemål om att visa en bild på hur den andra sidan av sjalen ser ut, så här kommer två bilder, en från var sida av sjalen. Klicka på bilden för att förstora bilden:)

I had a request to show the other side of the shawl, so here’s a pic from each side of the shawl. Click on the picture to enlarge it:)

Pilar

En rad av trianglar bildar pilar. Man börjar med en liten triangel, och sedan växer de i storlek. Varannan ljus, varannan mörk. Det är fascinerande att se dom växa fram allteftersom stickningen går framåt. 

A row of triangles forming arrows. It starts with a small triangle, and then they grow in size. Every other light, every other dark. It’s fascinating to see the pattern evolve as I knit on. 

Jag gillar verkligen det här mönstret. Det är enkelt, samtidigt som det förändras allteftersom stickningen växer, vilket gör att det förblir intressant. När den blir klar är den tänkt att bli en present:)

I really like this pattern, It is simple yet changes as the knitting evolve, which keeps it interesting. When I have finished it, it’s intended to be a gift:)