Knit By Heidi

En ärm börjar ta form

Jag har inget mönster att gå efter på den här tröjan, utan jag improviserar allteftersom den växer fram. Diagrammen som jag använder kommer från Jade Starmores tröja Katherine of Aragon. Att improvisera en tröja är mycket lättare än det låter, eftersom den här tröjan, till skillnad från många jag har stickat är nästan helt rak. Men halsringningen skulle bli lite rundad, och jag prövade ett nytt sätt att avmaska för att uppnå det. Så jag var lite nervös när det var dags att klippa upp steeken för halsringningen. Men den blev precis som jag tänkt mig, vilket kändes bra:)

I don't have a pattern to follow on this sweater, instead I'm improvising as I go along. The charts that I use come from Jade Starmore's sweater Katherine of Aragon. To improvise a sweater is much easier than it sounds, because this sweater is unlike many other sweaters that I have knitted, almost square shaped. However, the neckline is rounded, and I tried to do that in a slightly different way, which I described in my last blog post. So you can say that I was slightly nervous when it was time to cut the neckline steek. But it turned out to be just as I planned it:)

Nu stickar jag på den första ärmen. Jag får väl se hur den blir:)

Now I'm knitting on the first sleeve. Soon I will find out if it will turn out to be as I planned it to be:)

Ett UFO kommer fram

För evigheter evigheters hamnade min Katherine of Aragon i stickkorgen, där hon legat bortglömd. Men under veckan som gått har hon blivit framplockad igen. Jag la undan henne eftersom jag inte riktigt kunde bestämma mig för hur jag ville att halsurringningen skulle bli. Till slut bestämde jag mig för att göra det enkelt för mig själv och göra en halsurringning som var 15 cm bred. Jag började med att sätta upp 10 cm på en tråd, och att sedan avmaska 1 m vartannat varv och 2 maskor vartannat varv till dess att urringningen var 15 cm bred. Att avmaska ojämt antal maskor vartannat varv skulle ge urringningen mjukare hörn. Åtminstone var det teorin, hur det funkar i verkligheten vet jag inte än, eftersom jag fortfarande inte har klippt steekarna:)

A long time ago my Katherine of Aragon ended up in the knitting basket completely forgotten about. But during past week she has seen the daylight again. I put her away because I couldn't make up my mind how I wanted the neckline to look like. Eventually I decided to make it easy for myself and to have a neckline that was 15 cm wide. On the first row I put 10 cm on a thread and made a steek. Then I decreased 1 stitch on each end on every other row, and 2 stitches on every other row until the neckline was 15 cm wide. The point of doing the neckline this way was to make the corners softer. Well in theory at least, how it will turn out to be in reality is still uncertain as I still have to cut the steeks open:)

Lyta är klar

Lyta visade sig vara snabbstickad. Jag måste medge att det blev lite fel vid de sista mönstervarven, men jag bestämde mig för att bortse från det och göra klart den ändå. Den blev lite större än vad jag tänkt mig, men inte så mycket att det stör, så på det hela taget är jag väldigt nöjd med den:)

Lyta turned out to be a fast knit. But I have to admit that I made a few mistakes in the pattern on the last few rows, although in the end I decided to ignore that and finish it as it was anyway. It turned out to be a bit larger than I thought it would be, but not so much that I'm disturbed by it. On the whole I'm rather pleased with it:)

Mönster/Pattern: Lyta

Designer: Simone Kereit

Garn: Permin Esther, 1.5 nystan/skeins av/of varje/each färg/color

Stickor/Needles: 4.0 mm

ITAG koftan är klar

It Takes a Guild Cardigan (=ITAG koftan) är äntligen klar. Den har verkligen tagit tid att göra, eftersom jag stickat flera andra projekt samtidigt. Men nu är den helt färdig:) 

It Takes a Guild Cardigan (=ITAG cardigan) is finally done. It took me a long time to finish, mainly because I also knitted other projects while knitting this one. But now, it's finally done:)

Det här var ett roligt projekt. Mönstret byggde dels på Ann Budds bok "Top Down Sweaters" och ett mönster som krävde att man tänkte själv. Jag fick dessutom möjligheten att lära mig att sticka flätor i intarsia, vilket var roligt men som också krävde lite övning innan det blev bra.

This was a fun project. The pattern built partly on Ann Budd's book "Top Down Sweaters" and partly on a pattern that demanded that you had to think for your self. It was also an opportunity to learn how to knit cables using intarsia technique, which was fun but took som practice before it started to look good.

Mönster/Pattern: It Takes a Guild Cardigan 

Designer: Suzanne Bryan

Garn/Yarn: Drops Lima, 12 + 1 nystan/skeins

Stickor/Needles: 4.5mm

Knappar/buttons: 7

Knappar inköpta

Under veckan som gått har jag köpt knappar till koftan. Jag valde mellan knappar som gick i färg med intarsian, och knappar som gick i färg med resten av koftan, och till slut bestämde jag mig för att det bästa var mörka knappar. Nu skall jag bara sy fast dom:)

During the past week I bought some buttons to my cardigan. I found myself choosing between buttons that had the same color as the intarsia, and buttons that was dark, and in the end I decided that I preferred dark buttons for the cardigan. Now all that is left to do is to sew them on:)

Sjalen har jag mest ägnat mig åt att repa upp flera varv. Lite förargligt, men inte hela världen:)

when it comes to the shawl, I spent most of the time frogging a few rows. which can be a little annoying, but it's not the end of the world:)

 

Enkel sjalstickning

När jag stickade min första sjal i patentstickning tyckte jag att ökningarna och minskningarna var svårast. Men Lyta består av många sådana, och det är ju så med stickning (och allt annat) att ju mer man övar desto lättare blir det. Det tar tid att sticka i patentstickning eftersom varje varv måste stickas två gånger, eftersom man bara stickar varannan maska med respektive färg. Samtidigt är det ju ett roligt sätt att sticka på, så att det tar lite tid gör inte så mycket. Jag har fortfarande många varv kvar att sticka, men vad gör det när jag har roligt:)

When I knitted my first shawl in brioche, I thought that increases and decreases was the hardest thing. However, Lyta consists of many of those, so I have had plenty of opportunities to practice those, and practice means learning to do it well, which is good. The downside with brioche is that every row must be knitted twice, since you only knit every other stitch with each color. But I think that is one of the things that makes brioche fun to knit, so I don't mind that it takes longer to knit. There are still many rows left to knit, but I don't mind, given how fun this is:)

I väntan på knappar

Jag har äntligen lyckats sticka patentstickning på alla kanter och jag är förvånad över hur fint det blev. Det kommer jag absolut att använda mig av mera. Men jag gillar också intarsiaflätorna som blev bättre än jag trodde. Det tog lite tid att få intarsian fin, men det hjälpte att jag repade upp och började om, för när jag tittar på bilder ser jag stor skillnad. Nu är det enda som är kvar att göra på koftan att köpa knappar och sy fast. Få se om jag hinner med ett besök på Knapp-Carlsons under veckan:)

I have finally managed to do the brioche cuffs and button band, and I’m surprised how much I like the result. I will definitely to more of that in the future. But I also like the intarsia cables who turned out to be better than I thought they would be, although it took me some time to get it right. Frogging absolutely helped to get them right, when I look at pics I can se a huge differens on the intarsia cables compared to when I started doing them. The only thing that is left to do is to buy buttons and then to sew them on. Perhaps I will find the time to do that during the week to come:)

Jag har börjat på ett nytt projekt - en vårsjal i ett garn jag inte testat förut, Esther by Permin. Det består av en blandning mellan ull och bomull, och känns helt rätt för årstiden:)

I have also started on a new project - a spring shawl in Esther by Permin which is a yarn that I haven’t tried before. It consists of a blend of wool and cotton, and feels just right for the time of the year:)

Precious Metals Socks är färdiga

Under veckan som gick kom den sista ledtråden till sockorna, som handlade om att bestämma längden på sockorna och hur man skulle sticka tån.

During the past week the final part of the pattern for the socks came. This part was about making the socks fit the length of the feet and how to knit the toe.

När man tittar på dom ser det ut som flätmönster, men jag tycker fortfarande inte att det är det, eftersom mönstret skapades genom att öka och minska maskor, istället för att flytta omkring maskor, därav mina protester mot att kalla mönstret för ett flätmönster, även om jag kan förstå dom som hävdar motsatsen:)

When I look at the socks, I have to say that the pattern looks as cables, but I still disagree to that. This pattern was created by increasing and decreasing stitches rather than moving stitches around which  I think should be done in proper cabeling, therefore I must disagree to call this a cable pattern, although I certainly can understand those who say that it is:)

Mönster/Pattern: Precious Metals Socks

Designer: Louise Tillbrok

Garn/Yarn: Drops Nord, 1,5 nystan/skeins

Stickor/Needles: 2.5 mm

Sockorna växer

Under veckan som gått har jag haft maginfluensa och mest ägnat mig åt att läsa om Kampen om järntronen av George R R Martin. Det är den första boken i serien som på engelska kallas för Game of Thrones. Det är några år sedan jag läste den senast, och även om jag denna gång inte hunnit läsa klart den ännu, så kan återigen rekommendera den varmt. Den är välskriven, spännande och driven. 

During the past week, I’ve hade the stomach flu and spent most of my time rereading A Game of Thrones by George R R Martin. It’s the first book in the series of Ice and Fire. It’s been a few years since I read it the last time, and although I haven’t finished it this time, I feel that I have to recommend it again. It’s well written, exciting and driven. 

På stickfronten är jag nästan klar med med den tredje ledtråden för sockorna. Hälarna var inkluderade i den här ledtråden så för att göra det enklare för mig bytte jag till strumpstickor. Jag har stickat klart hela den tredje ledtråden på ena sockan, och har några få varv kvar på den andra. Nu ser jag fram emot nästa ledtråd:)

Knitwise I’m almost done with clue three for the socks. This clue included the heel and the heel gusset, so to make it easier I changed to double pointed needles. I have finished clue three on on sock, and only have a few rows left to knit on the other now. Now I am looking forward to the next clue:)

Kortvarv i patentstickning

Under veckan som gått har jag försökt lära mig hur man bemästrar kortvarv när man stickar patentstickning. Designern har gjort en video om ämnet och lagt upp på youtube, men jag måste medge att det tar en stund att greppa. Förhoppningsvis skall det hela utmynna i en sjalkrage när det är klart:)

During the past week I have tried to master how to knit short rows in brioche knitting. The designer has published a video on the subject and uploaded it on Youtube, and yet I have to admit that it took me a while to master. But hopefully it will result in a shawl collar when finished:)

Jag har också stickat på sockorna eftersom ledtråd 2 kom under veckan. Fortfarande inga flätor i sikte, men det är definitivt en avkopplande stickning:)

I have also been knitting on the socks since clue 2 arrived during the week. Still no cables in sight, but it’s definitely a very relaxing knitting:)