Knit By Heidi

Mysteriemössan 4

Årets mysteriemössa var en god karamell från Nördick knitting, som var snabbt avklarad. Jag valde att göra varianten där man började sticka den på insidan, innan man med hjälp av ett avigt varv vänder på den för att sedan sticka den på utsidan. Som alltid var det en jätterolig stickning som gav mersmak. 

This years mystery hat was a fun knit from Nördick knitting, that I finished in no time at all. I chose the edge where you started to knit the inside first, and then by doing a purl row, turned it around and started to knit on the outside. Knitting it on small needles made it more fun, but also made the pattern clearer:)

Mönster/Pattern: Mysteriemössan 4

Designer: Johanne Ländin för Nördick knitting

Garn/Yarn: Drops Flora

Stickor/Needles: 1.5 mm + 2.0 mm

Omstart

Jag har börjat om på min It Takes A Guild Cardigan, och den här gången blir det förhoppningsvis rätt:)

I’ve casted on again for It Takes A Guild Cardigan, and hopefully everything will turn out alright this time:)

Chamerion Cowl

Den här halstuben var en teststickning för Flowerbirds. Jag föredrar halstuber som är smala och långa, vilket den här är, eftersom de är bäst på att hålla mig varm när det är kallt ute. 

This cowl was a test knit for Flowerbirds. I prefer my cowls to be long and,narrow, like this one, because they keep me warm outdoors when it's cold outside.

Jag har ”fuskat” lite på baksidan. Istället för att klippa trådarna vid varje färgbyte eller spotta och tova ihop trådarna har jag låtit garnet löpa på baksidan när jag inte använt den färgen. Bekvämt och enkelt:)

I have been doing a little bit of ”cheating” on the purl side. Instead of cutting the threads when not used, or using the slit and spice method, have I just let go of the yarn when not in use, and then picked it up again when in use. Comfortable and easy:)

Mönster/Pattern: Chamerion Cowl, a test knit

Designer: Flowerbirds

Garn/Yarn: Drops Flora, 1 nystan/skein av varje färg/of each color

Stickor/needles: 3 mm

Att forma en halsurringning

Under veckan som gick kunde jag inte längre motstå Katherine of Aragones lockrop. Jag har ju helt bortsett från originalmönstret, bortsett från diagrammen och istället utformat tröjan efter eget huvud. Att göra det innebär att man hela tiden måste fatta beslut. Hur många maskor man ska lägga upp, hur ärmarna skall utformas, midja eller inte osv. Nu har jag stickat så långt att det börjar bli dags att fatta beslut om halsringningen. Rådande mode säger ganska liten rundhalsad urringning vilket känns helt ok. Eftersom jag inte skrev ner hur jag tänkte sticka den här tröjan innan jag började, utan istället har gjort matten allteftersom, är det dags att sätta mig ned och räkna på halsurringningen:)

During last week I could no longer resist knitting on Kathrine of Aragon. When knitting it, I have totally disregarded the original design, and only been using the charts, in order to design the sweater as I like. Doing that means having to make a number of decisions. How many stitches to cast on, waist or no waist, how do I want to sleeves to look like and so on. Now I have reached a point where it is time for me to decide how I want the neckline to look like. Current fashion says crewneck, and since I have few sweaters with that neckline it feels ok to do it like that. Because I have to do the math as I go along it’s time for me to do the calculations so I get get started on the neckline:)

I väntan på kyligare tider

För att vara november är det fortfarande ganska varmt ute. Men det lär inte vara så länge till, så det är bäst att  förbereda sig för kallare tider. Ett sätt att göra det, är att sticka en cowl. Sålunda var jag snabb att hoppa på möjligheten att teststicka en cowl.

Being November it’s still rather warm outdoors. But since it will not last, it’s better to prepare for colder weather. One way to do that is to knit a cowl. So it may not come as a surprise for anyone that I jumped on the possibility to test knit a cowl.

Det är ett mönster från Flowerbirds som jag har teststickat för tidigare som har designat ännu en cowl. Den består av en kombination av flätstickning och tvåfärgsstickning stickad i tunt garn. Det gick ju inte att motstå att sticka den:)

It’s a Flowerbirds pattern, who I’ve been test knitting for before, who has designed another cowl. The pattern consists of cables and a color knitting in fingering weight yarn. In other words, it's totally irresistible to knit:)

Intarsia

Jag provade ju på lite intarsia förra året, och tyckte inte att det var särskilt kul. För att vara mer exakt bestämde jag mig för att det var första och sista gången. Men som tur är får man ändra sig:)

I tried a little intarsia last year and didn’t like it at all. To be more precise, I decided that the first time also should be the last time. Luckily a girl can change her mind:)

Tanken dök upp så fort Suzanne Bryan som är designer för koftprojektet It Takes A Guild  Cardigan Tutorial skrev om det som en möjlighet, för det är något jag aldrig har gjort förut - flätstickning i intarsia. Man kan välja mellan att sticka hela blocket i en annan färg, eller bara flätorna, och jag var såklart tvungen att prova. 

The Idea was there the moment Suzanne Bryan who is the designer of the cardigan project It Takes A Guild Cardigan Tutorial introduced the idea, because it’s something that I never done before - cable knitting in intarsia. You can choose to knit the whole ”block” in a different color, or just the cables legs, and of course I felt that I had to try.

Bilden representerar mitt första försök. Flätorna ser inte särskilt fina ut, men på plussidan är att det var mindre krångligt än jag trodde det skulle vara.

The pic represents my first attempt to do this. The cables doesn’t look very pretty, but on the plus side it was less difficult than I thought it would be.

Så nu blir det flätor i avvikande färg i koftan, jag behöver bara öva lite mer på intarsia innan jag börjar:)

So now I decided for cables in another color in my cardigan, I just need to practice intarsia little more before I start:)

I förra veckan diskuterade jag ju hur jag skulle lösa problemet med vilket mönster jag skulle välja för maskorna närmast ärmsteeken på Katherine of Aragon, och om jag skulle repa upp eller inte. Efter att ha tänkt igenom saken bestämde jag mig för att sticka efter diagram A, utan att repa upp och göra om varven innan där jag stickat efter  diagram B. På det hela taget är jag rätt nöjd med hur det blir:)

Last week I had a bit of a discussion of how to solve the problem of which chart to use on the new stitches next to the sleeve steek on my Katherine och Aragon, and whether I should frog or not. After some consideration did I decide to knit chart A, without frogging to redo previous rows, where I knitted those stitches according to chart B. I must say that I’m rather pleased with how it turned out:)

När man stickar fel

Under veckan som gått har jag plockat upp min Katherine of Aragon igen. Den blev ju liggande när det blev för varmt att sticka på stora projekt. Men nu är hösten här, och det är svalt nog för att ha ett stort projekt i knät när man stickar. 

During the last week have I picked up Katherine of Aragon again. I haven’t touched it during the summer due to the heat, when it simply became too hot to to have big knitting projects in my lap. But now autumn is here and it’s cool enough to knit sweaters again.

Men nu sitter jag här och funderar, repa upp eller låtsas som ingenting och fortsätta, eller fortsätta och byta mönster. När jag skulle börja sticka på tröjan gjorde jag det enkelt för mig. Jag mätte ju bara och sedan la jag upp det antal maskor jag behövde, och stickar bara efter diagrammen, utan att bry mig om mönstret i boken. Och då blir det lätt fel.

But here I am, considering whtether to frog or pretend nothing happened and continue as I started, or continue and change pattern. When I started the sweater, I just measured, cast on the amount of stitches that I needed and then started knitting from the charts, ignoring the pattern In the book. And that may lead to disaster.

När jag plockade upp den igen, visste jag att det var dags för armhålen. Det fick mig att bestämma mig för att öka en maska per sida under några varv innan jag började steeken, och det var här det gick fel, för istället för att börja på diagram C, fortsatte jag med diagram B. När jag istället kunde använt mig av diagram A, som är på just 7 maskor, vilket motsvarar det antal maskor jag la upp innan steeken. 

When I picked it up, I remembered that it was time to cast off or make steeks for the sleeves. But before I did that I wanted to knit some rows and increase one stitch on each side first. And this is where it went wrong, because instead of starting on chart C, did I continue on chart B, when I could have used chart A, which consist of 7 stitches, which corresponds to the number of stitches I increased before I started the steek. 

Det mest troliga är att jag inte repar upp, utan att jag byter till diagram A när det ser lämpligt ut… kanske:)

It’s most likely that I don’t frog, but instead change to chart A when it’s convenient… maybe:)

Koftstickningen har resulterat i ännu fler provlappar under veckan, dels för att designers glömde inkludera en bild av hur de färdiga kablarna skulle se ut när hon skickade ut veckans mönsterrapport, bestående av flera olika kabelmönster,  och dels för att jag behövde sticka en provlapp för att mäta hur hur många centimeter en mönsterrapport blev. Som ni ser på bilden är 34 maskor flätmönster lika med 20 maskor slätstickat:)

My cardigan project has resulted in more swatches this week, partly because the designer forgot to include a picture of how the finished cables would look like when she sent out this weeks part of the pattern, which consist of three different cable patterns, and partly because I needed a swatch for measuring it. As you can see in the picture 34 stitches of cable knitting equals 20 stitches in stockinette stitches:)

 

Om konsten att läsa innantill

Hur svårt kan det vara att läsa innantill? Ibland kan det uppenbarligen vara väldigt svårt eftersom jag fick sticka om hälen flera gånger. Först för att jag inte läste innantill utan tolkade att sticka ihop ett omslag med maskan som en minskning eftersom det var hälen jag stickade på, och sedan missade att minska vilket resulterade i för många maskor. Omstickning av hälen ledde till att jag stickade ihop två maskor istället för att dra en maska över den senast stickade när det blev dags för minskningar. Tyvärr blev sockan för stor, så jag blev tvungen att sticka om hälen en gång till för att få rätt storlek. Mycket besvär sålunda med socka nummer ett, men det var länge sedan det blev så mycket fel på ett projekt att jag egentligen mest kände mig road av processen:) 

How hard can it be to read a pattern? It can be quite challenging at times apparently since I had to reknit the gusset several times. First because I didn't pay close attention to what I read, which lead me to interpret k2tog (wrap with it stitch) as a decrease, after all it was a gusset, and then I missed the actual decreases. Because I had read the patternI wrong I had to reknit it. Reknitting the gusset I knitted 2 together when I came to that instead f passing next to last stitch over the previous slipped stitch when it was time for decreases. But this time I ended up with a sock that was to big for me, so I had to frog and reknit - again. So it was quite a lot of work for just one heel, but given how long ago it was since I had so much trouble in one project, I have to admit that I found it quite amusing to struggle so much with a pattern:)

Och efter att ha klarat av den första sockan gick det som en dans att sticka den andra. Och jag blev rätt sugen på att sticka fler med korta sockskaft:)

And having knit the first one, the second one was so easy to knit. And it also led me to the conclusion that there probably will be more socks in the future without cuffs:)

Mönster/Pattern: Bunny Got Back Socks

Designer: Amy Gunderson

Garn/Yarn: sockgarn från mitt garnlager. Sock yarn from my stash

Stickor/Needles: 2.25 mm

Gröna kaniner

Nu när temperaturerna är mera normala kan det vara skönt med ett par varma sockor när det börjar bli svalare på kvällarna. Och vad kan bli bättre än ett par sockor utan skaft? För inte så länge sedan såg jag ett sockmönster med gulliga kaniner som såg perfekt ut på Ravelry. Det var först när jag tittade närmare på det som jag insåg att jag behövde räkna om mönstret eftersom man la upp 48 maskor på stickor 3.25 per och det är för glest. Så det var bara att räkna om,  jag har lagt upp 64 maskor på 2.25 mm stickor istället, och eftersom mönstret är perfekt for restgarn fick det bli söta gröna kaniner:)

Temperature is now more normal compared to the last month when it was way higher than normal, and that means it be nice to wear a pair of socks during the evenings. And what could be more perfect than a pair of socks without cuff? Not long ago I saw the cutest pair of socks with a bunny pattern on Ravelry. It wasn't until I looked closer at it that I realized that I had to recalculate the pattern as I think 48 stitches on 3.25 mm needles are to few. I casted on 64 instead on 2.25 mm needles, and because the pattern is perfect for leftovers I thought that green bunnies could be cute:)

Den aviga sidomaskan

Det går lite långsamt med stickningen just nu, eftersom boken jag läser för tillfället är väldigt spännande (för den som undrar läser jag Bränd av Lee Child):) 

Knitting is slow right now since the book I’m reading at the moment is a real page turner (in case you wonder it’s Tripwire by Lee Child):)

När jag stickar fair isle plagg stickar jag alltid en avigmaska på respektive sida, ungefär som en sidsöm, av flera skäl. Den syns inte men har flera funktioner, som att t ex forma en snygg kant när jag har på mig plagget då det skapar ett snyggt ”vikveck”. Men det är också där jag kan forma plagget med ökningar och minskningar utan att det syns när behov finns. Och när jag har stickat till den plats där armhålen börjar kommer jag att sticka steekar där. Att göra så var något jag lärde mig mig när jag stickade Autumn Rose Pullover för evigheter sedan. Något jag aldrig har glömt:) 

Whenever I knit a fair isle garment I always knit a purl stitch at the sides, as a seam, for several reasons. It doesn’t show, but has several practical functions, like creating a neat edge when I wear the garment, causing the edge to fold a little more neatly than it normally would, had I not knitted a purl stitch at the edge. But it’s also along the purl stitch that I shape the garment with increases and decreases ”invisibly” when needed. And when I have reached the place where the sleeve starts, I will start knitting steaks there. This was something that I learned when I knit the Autumn Rose Pullover so long ago, something that I still haven’t forgotten:)