Knit By Heidi

Faroe är klar

Under veckan som gått har jag äntligen sytt ihop Faroe, som har väntat på montering. Vad gör man när man har ett härligt garn man vill använda, men när det inte räcker till en en eller tvåfärgad tröja? Man stickar den med tre färger, och gör om mönstret så att garnet räcker till. Faroe har jag velat sticka i åratal utan att komma till skott, men när tanken slagit mig att sticka den med tre färger, och göra om den, flöt inspirationen på. 

During the past week have I finally assembled the pieces and sewn Faroe. What do you do when you have some lovely yarn in your stash, but not enough for a sweater in one or two colors? You knit it in three colors, and remake the pattern to fit the amount of yarn. I wanted to knit Faroe for years, without getting closer to cast on for it, but once I decided what yarn to use, I figured out how to make it work with the yarn in my stash.

Först stickade jag ett band med flätor som går rakt över bröstet och rakt över ryggen, och sedan har jag plockat upp maskor längs med det för att sticka upp respektive ner. Neråt stickade jag enligt diagrammen i rundstickning, utom kanten längst ner, som jag gjorde om till en resår som är längre bak än fram. Uppåt bytte jag färg, för att få samma färg som på ärmarna, och för att det inte skulle bli för mycket valde jag att enbart använda ett diagram för att sticka ett band med mönster nedanför halsen. Jag använde också samma diagram för att sticka mönstret på ärmen, så att det skulle hänga ihop mönster- och färgmässigt. Slutresultatet är en ovanlig design som jag gillar jättemycket:)

I started out with knitting a band with a simple cable in black. Then I picked up stitches from the side to knit according to the charts downward in the round. In the bottom I knitted the rib longer in the back and shorter and curved in the front. Then I picked up stitches along the band in the third color and  started to knit upward. To avoid it to look to busy, I settled for one single chart, that I knitted as a band above the cable. I then used the same color and chart when I knitted the sleeves, to create cohesion in color and pattern. In the end it looks quite unusual, but I really like it:)

Mönster/Pattern: Faroe (kraftigt modifierad/heavily modified)

Designer: Alice Starmore

Garn/Yarn: Drops Silke 100 grams of each color

Stickor/Needles: 3 mm + 3.25mm

Nöjdhet/Happiness: Silke är ett underbart material att använda. Varmt och skönt när det är kallt, svalt när det är varmt. Jag kommer att använda den jättemycket nu när våren äntligen har kommit till slut:) Silk is a wonderful material to use. Warm and nice when it’s cold, and cool when it’s warm. I will use this sweater so much now when spring finally has arrived:)

 

Provisoriska uppläggningar

Ärmarna till Faroe håller på att växa fram på stickorna. Efter lite huvudbry bestämde jag mig för att sticka ärmarna nerifrån och upp, för att kunna göra en snygg kant nertill på ärmarna. Istället för en vanlig resårstickad mudd ville jag ha en vikt kant, då jag tänker att en lagom längd för ärmen är 3/4 längd, vilket gör att en vikt kant ser prydligare ut.I am currently knitting on the sleeves for Faroe.

On my knitting needles I can see some progress on Faroe. After some consideration did I decide to knit the sleeves bottom up, Instead of a ribbing did I decide that I wanted a folded edge, because I think that looks neater with a 3/4 long sleeve.

När man gör en invikt kant, så börjar jag med att göra en provisorisk uppläggning, vilket gör det lättare att senare sticka ihop kanten för att få en vikt kant. Det finns ett otal sätt att göra provisoriska uppläggningar, men jag har två favoriter som jag växlar mellan. Den första, som jag använde den här gången är den lättaste. Då tar man helt sonika två rundstickor och håller bredvid varandra (på samma sätt som jag håller i en rundsticka i vanliga fall) medan man lägger upp det antal maskor man behöver. Hur det ser ut ser du på den första bilden. Sedan drar man ut den ena stickan lite grann så att den hänger fritt, medan man börjar sticka med den andra precis som vanligt. Och hur det ser ut efter första varvet ser du på den andra bilden. När man stickat ett lagom antal varv, vilket du kan se på den tredje bilden, börjar man sticka ihop den första rundstickan med den andra genom att flytta en maska i taget från den bakre stickan till den främre och där sticka ihop 2 maskor till till en, till man har stickat ihop alla maskor på bakre och främre stickorna, vilket är vad du ser på den fjärde bilden. Resultatet kan du se på femte och sjätte bilden.

When I make a folded edge, I start by doing a provincial cast on, which make it easier to fold and knit it together later. There are so many ways to make provincial casts on, but I have 2 that I prefer, and that I use interchangeably. The first one, that I used this time is the easiest one. To use this one, I just take 2 long circulars and hold them together (the same way I would hold one), while I do the cast on. You can se the result of that in the first picture. Then I pull one circular out a little bit, and leave it to dangle while I start knitting, as you can see on the second picture, in which I have finished the first row. Then I knit the required amount of rows, which you can see on the 3rd picture. When I’m done I start knitting the stitches together from the first and the second needle, which is what you can see on the 4th picture. On the 5th and the 6th picture you can see the result.

Av en händelse fick jag användning för det andra sättet som jag använder när jag gör en provisorisk uppläggning under veckan som gick. Nördic Knitting har ju en KAL i form av en mysteriemössa, vilket jag tyckte kunde vara kul att delta i. Mönstret har 3 olika förslag på hur man börjar på mössan, och det första förslaget är öppen/provisorisk uppläggning. Deras förslag var att göra en virkad uppläggning, vilket jag gjorde de första gångerna jag stötte på detta fenomen. Men nu gör jag vad jag kallar för latmansuppläggningen istället. Den är enkel, ta den sticka du skall lägga upp på, knyt ihop det garn du skall använda med lagom längd av annat, gärna lite tjockare garn för att göra uppläggning. Jag brukar göra en sk korsuppläggning och då lägger jag den första tråden med det andra garnet över tummen, och garnet som skall användas till projektet över långfingret och sedan lägger jag upp som vanligt, vilket du kan se på den 7:e bilden. Sedan sticka jag som vanligt, och när det är dags petar jag bort tråden längst ner och sätter dit en rundsticka i varje maska som jag petar bort tråden från. Voila, jag har en provisorisk uppläggning, och nu är det bara att sticka ihop fram och baksida. Hur enkelt som helst:)

By pure coincidence I got to use the other way I usually do a provincial cast on during the week as I joined a KAL hosted by the podcast show Långsam och krånglig stickning (Slow and and intricate knitting). The pattern is a hat, and you can choose 3 different ways to cast on, of which I, of course, chose the provincial cast on. Now I got the chance to use the other one I usually use, which is really easy and simple, I make a common long tail cast on with a few changes. I use a scrap yarn long enough for the cast on and tie a knot with the yarn I will use for knitting the project. I put the scrap yarn over the thumb, and the yarn I will knit the project with over my indexfinger and then I do a regular cast on, and the result of that you can see on picture 7. Then I knit until it’s time to remove the scrap yarn from the stitches and put a circular needle in the live stitches. Voila, I have a provincial cast on, and now it’s time to knit the stitches together. Clear as mud, wouldn’t you say:)

Under veckan som har gått har jag också stickat klar den teststickning för FlowerBirds som jag berättade om för ett tag sedan - Poppy Lace Hat. Det är verkligen helt otroligt så mycket lättare det blev när jag bytte från en 40 cm rundsticka, till två 80 cm. Fortare och roligare, men tyvärr blev den färdiga mössan lite för liten, så efter blockning kommer den att hamna i presentlådan:)

During the week I have also finished the test knit that I did for FlowerBirds that I wrote about a while back - Poppy Lace Hat. It’s amazing how much easier and faster it was to knit since I changed into 2 long circulars instead of a short oen. Unfortunately it turned out somewhat to small for me, so I will put it in my giveaway basket until I find a suitable person to give it to:)

 Mönster/Pattern: Poppy Lace Hat, Design: FlowerBirds

Garn/Yarn: BC Garn, Lucca Fino från mitt garnlager, from my stash

Stickor/Needles: 2.5 mm

Annat/Other: Gjordes med en provisorisk uppläggning, som beskrivet ovan. Väldigt nöjd med det färdiga resultatet, även om mössan tyvärr blev för liten för mig:) Did a provisional cast on with 2 needles, as described above. Very happy with the result, although the hat is somewhat to small for me:)

 

 

 

Att tänka framåt

Såhär långt har jag kommit på Faroe. Det du ser på bilden är den nedre mudden, som liksom andra tröjor jag har stickat på senare tid, har fått en rundad mudd nertill. Men det känns inte så bra, så jag funderar på att repa upp, och sticka om mudden med två färger istället. Men då är frågan om det vita garnet räcker till ärmarna också, vilket leder till behovet att fundera lite över alternativen:) 

This is how far I have come on Faroe. The black at the bottom of the sweater is the bottom ribb. Like other sweaters that I have knitted lately have I given it a rounded shape. But I'm not really happy with it, so I am considering ripping it and reknitting it in the same style but with two colors instead. What's stopping me for now is the question weather or not there will be enough yarn to knit the sleeves. So I have paused that knitting for a moment to consider the options:)

Att ha en annan stickning där man inte behöver tänka alls är bekvämt när man funderar hur stickalternativen. Cowlen är nästan färdig. Jag har några varv med mönsterstickning kvar innan det är dags för den lilla kanten där jag skall sticka två varv med lettiska flätor med slätstickning emellan. Det är då man börjar tänka lite framåt vilket inte alls var tanken. När jag är klar med cowlen och Faroe har jag sikte på 3 nya projekt. Ett av dom har jag dragit mig lite för eftersom det kräver att jag lär mig patentstickning vilket verkar krångligt. Men tänka sig, när jag surfade lite på Ravelry hittade jag en en KAL som lyckats pricka in sådant jag inte har stickat på åratal, sånt jag är dålig på, och så patentstickning. Den första delen består av lyfta maskor, vilket jag sällan stickar. Så det är ett jättebra sätt att prova på lite olika varianter. Nästa del är mera typisk tvåfärgsstickning, och sedan är det dags för patentstickningen:)

Having another knitting project where thinking isn't required can be really good, when you need to consider your knitting options. However, I'm almost done with the cowl, I have but a few rows of the pattern, and then I have the rib with two Latvian braids with some plain rows in between. At this point however my thoughts have strolled toward the things I want to knit when I have finished these two projects. Especially one project that I really want to knit, but have hesitated to cast on, because I have to learn brioche knitting first, and for some reason I am thinking that is difficult. But then I got lucky, while surfing at Ravelry I came across a KAL that was targeting the kind of knitting that I haven't done for years, knitting that I am bad at, and brioche. The first part consists of slipped stitch, which I very rarely knit, so this is a great way to get more acquainted with that kind of knitting. Next part is color work, and then it is time for brioche:)

Flera projekt - samtidigt

Jag är oftast ganska monogam i min stickning. En stickning i taget. Inte för att det råder brist på idéer om vad jag vill sticka, utan för att det går fortare att bli klar om jag stickar en sak i taget. Men ibland händer det ändå att jag stickar på fler projekt samtidigt. Som en teststickning av handledsvärmare och en matchande cowl för Flower Birds. Det går fort, och det är roligt:)

I am usually a very monogamous knitter, one knitting at the time. Not because I don't know what to knit next, but because that means I will finish it sooner than I would if I knitted several projects at the same time. And yet sometimes I break my habit and start to knit on a second project. Like a test knit of wrist warmers and a cowl for Flower Birds. It's a quick knit and a fun knit:)

Det går lite långsamt just nu med min Faroe, men jag tänkte jag skulle visa en bild på "sidsömmen". För att den inte skulle bli för stor tog jag bort några maskor från ett diagram, och då blev det såhär. Jag gillar det, men jag insåg inte hur det skulle se ut förrän jag stickat några varv. Ibland har man helt enkelt bara lite tur:)

Faroe is progressing slowly at the moment, but I thought that I would like to show you a picture of the "side seam". I took away a few stitches of a chart at the side, and then it turned out like this. I really like it, but I didn't realize what it would look like this until I had knitted a few rows. This was just luck:)

Vanligtvis handlar min blog bara om stickning. Men ibland skriver jag också en och annan bokrecension. Men idag tänkte jag slå till med en bild på mig där jag gör något annat (klicka på bilden så blir den större, så ser du hur jag ser ut när jag tränar). Några gånger i veckan går jag på gym och tränar. Jag gillar gruppträning, så det är vad jag går på. Men nån gång per år händer det här. Titta noga på bilden så ser du att det bara finns en person i rummet - jag, vad gör man?? För det känns ganska konstigt att vara den enda deltagaren. Men instruktören (som också tyckte att det kändes lite konstigt att vi var så få) frågade om det var ok att köra ändå, och sen körde vi på med passet så att svetten stänkte. Lika kul som alltid:)

Usually I only blog about my knitting. Sometimes I review a book that I have read. But today I thought that I would like to show a pic with me on it without any knitting content (if you click on it, it will be larger, and you will what I look like when I go to the gym). I go to a gym to work out a few times every week. I like to work out together with other people so I enjoy going to class to work out. But once or so every year, the only person that shows up for gym class is me. Like this time. I was the only person in the room that went to this group class this week. It felt kind of awkward at first but the instructor for the class (who felt equally awkward) just asked if it was ok to go ahead and do the class anyway, and when I said yes we worked out. And it was just as fun as when we are more participants:)

Bubbelvantar och kilar

Bubbelvantar, så heter mönstret, och det är en mycket träffsäker beskrivning på hur mönstret på halvvanten ser ut. Men jag måste erkänna att jag blev jätteförvånad när jag läste igenom mönstret och först då insåg att jag har stickat "bubblor" förut, men då som en del av estniska sjalar. Förra gången jag stickade "bubblor" tyckte jag att det var lite krångligt, men övning ger färdighet som det heter, så nu tycker jag att jag är ganska bra på att sticka "bubblor":) 

This pattern is called "Bubbly Mittens", and that is a very accurate description of the pattern/stitch used. It wasn't until I read through the pattern that I realized that have I come across this stitch before - the last time I knitted an Estonian shawl. That time I thought that it was rather difficult to knit "bubbles", but (a lot of ) practice makes perfect  so now I think that I'm rather good at knitting "bubbles". 

Mönster/Pattern: Bubbelvantar, designer: Katrina E Lidén. 

Stickor/Needles: 4.5 mm

Garn/Yarn: Naturgarn, Indiecita Alpaca, stickad med 2 trådar samtidigt/knitted with 2 strands of yarn held together. Använde/Used: 62 gram

Storlek/Size: Medium

Men jag har också stickat på Faroe. Äntligen har jag kunnat plocka fram rundstickorna och börja sticka runt neråt. Och nu börjar man kunna se hur tröjan kommer att se ut. Det senaste åren har det ju varit populärt med tröjor som har axlar som går långt ner ner på ärmen, smala ärmar, och mycket vidd.

I have also been knitting on Faroe. I have now come to the point where I could start knitting in the round downwards. And now it's possible to get an idea what it will look like. This last year it's been popular with sweaters that are very wide, have drop shoulders and very skinny sleeves. 

Och då insåg jag att om jag stickar en tröja som som ser ut ungefär så, då får jag plats med alla diagram som finns för att sticka tröjan. Ja, den kommer att vara vid, men eftersom det är silkesgarn så hoppas jag att den får lite fall. För att göra den lite lite smalare nertill använde jag det kildiagram som finns i boken för att minska på vidden nertill. På bilden till vänster ser du hur den ser ut. Tyvärr kommer den inte att synas när jag har på mig tröjan när den är klar, men det är en kul detalj som jag gärna vill visa:)

When I realized that if I knit a sweater that looks about that, then I could squeeze in all of the charts that are used to knit the sweater. Yes, the sweater will be somewhat wide for me, but the use of silk yarn will hopefully give it some drape. To make it a little less wide on the bottom did I use the gusset chart in the pattern to reduce the width a little. If you take a closer look at the pic to the left you will se what the gusset looks like. I think it's very pretty, and that it is a pity that it won't show when I wear it:)

Först stickar man uppåt och sedan neråt

Även om det fortfarande är sommartemperatur utomhus skadar det inte att göra sig redo för den kommande vintern. Genom t ex en teststickning av en åtsittande mössa i flätstickning, i garn som var över från när jag stickade Shakepeare in Love. Den konstiga formen uppstod när jag drog mössan över en lerkruka för att försöka visa hur flätorna ser ut:)

It still kind of feels like summery outdoors, even if it is beginning to look like autumn is coming very slowly. Because of that I can feel the urge to prepare for the coming winter by test knitting a beanie with a cable pattern with the left over yarn from Shakespeare in Love. The peculiar shape of the hat on the photo is due to the fact that I used a pot trying to show off the cable pattern:)

Mönster/Pattern: Manerba Soft, 

Designer: Meiju K-P

Garn/Yarn: Drops Lima, 70 gr (140 m)

Stickor/Needles: 4,5mm + 5,5mm

Men jag har också stickat på min Faroe. Den har en lite annorlunda konstruktion jämfört med hur jag brukar sticka tröjor. I mitt förra inlägg visade jag ju ett svart "band" med en enkel fläta. Nästa steg var att plocka upp maskor längs med flätan och börja sticka med det bruna garnet. Efter ett par varv började jag sticka enligt "halsbården".

But I have also been knitting on Faroe. It has a somewhat different construction from how I usually knit my sweaters. In my last blog post I showed a pic with a black cable knitted top-down. Next step was to pick up stitches along the cable and to start knitting with the brown yarn. A couple of rows later it was time to begin with the chart for the neckline.

 

Här kan ni få en uppfattning om hur jag tänker mig början av tröjan. Istället för att börja uppifrån eller nedifrån har jag börjat vid armhålan och sedan stickat uppåt. Baksidan är nästan identisk med framsidan, minus mönsterstickningen. Axlarna har formats genom kortvarv, innan jag stickade ihop fram- och baksida med tre stickor.

On these pics you can get an idea of the construction of the sweater. Instead of knitting it top-down, or bottom up, I have begun where the beginning of the sleeves will be, and from that point been knitting upward. The back and the front are very similar, except there is no fair isle pattern on the back. I have done some gentle shaping with short rows at the shoulders, before I knitted them together using a 3-needle bind off.

Nästa steg är att plocka upp maskor på andra sidan av det svarta bandet, och sedan sticka enligt mönster och med rundstickor neråt. 

Next step will be to pick up stitches on the other side of the black cable, and then knit in the round downwards according to the charts.

Ancasta är färdig

 

 

Typepad har fått fnatt igen. Hur jag än kan jag inte få bilderna att visas åt rätt håll. Men strunt samma, du kan ändå få en uppfattning om det färdiga resultatet. Och vill du se dom vända åt rätt håll finns dom på Ravelry.

Typepad refuses to cooperate with me, when I try to upload the pics. But never mind, you can still decide what the finished sweater looks like on me. And if you really want to take a look at them not upside down you can take a look at Ravelry.

För ovanlighetens skull har jag följt mönstret med få undantag som är följande: jag gav den lite midja genom minskningar och ökningar och jag gjorde ärmarna lite längre, den är lite kortare jämfört med mönstret och fram- och baksidan är olika långa. Men nu är den helt klar för användning:) Det jag tycker mest om är flätmönstret i mitten, det ser nästan ut som cirklar. Enkelt men väldigt snyggt.

Much to my surprise I have almost followed the pattern as it is written the exceptions being: I gave it a little waist line by a few decreases and increases, I made the sleeves a little bit longer, the sweater is a bit shorter compared to the pattern and it's a little bit longer in the back compared to the front. And now it's waiting for me to wear it:) What I like the most about the sweater is the cable pattern in the middle, it almost looks like circles. Simple, yet very nice.

Mönster/Pattern: Ancasta by Meiju K-P

Garn/Yarn: Kiito 100% Bourettsilke 425m/50 g, 4 nystan/balls i färgen/color: Pacific. Jag stickade den med 2 trådar/I held 2 strands together when I knitted this sweater.

Stickor/Needles: 3.5mm + 4.0 mm

Lite synd att det börjar bli höst nu eftersom det här mest känns som den perfekta sommartröjan. Men silke värmer ju skönt även när det börjar bli lite kyligt så den lär bli använd:)

It's a pity that autumn is coming, because this one feels as the perfect sweater for summer weather. But the silk yarn will keep me warm even when it gets a little more chilly, so I will use this one a lot:)

Såhär har jag valt att påbörja Faroe. Steg A var att sticka ett litet kantband med ett enkelt flätmönster till dess att det var 60 cm långt (som inte finns i originalmönstret).

This is the beginning of Faroe. Step A was to knit a band with a simple cable pattern until it was 60 cm long (that is not in the original pattern). 

Nästa steg var att plocka upp maskor längs med kanten, och börja sticka efter diagrammet för halsen.

My next step was to pick up stitches along the side and then knit according to the chart for the neckline.

Den här delen stickas fram och tillbaka, och även om jag har lärt mig sticka med 2 färger på avigsidan går det fortfarande lite långsamt:)

This part is knitted back and forth. Although I have mastered the art of knitting with 2 colors  on the wrong side at last, it's still a slow way for me to knit:)

Att modifiera ett mönster

Ancasta är klar, och ligger i tvättkorgen i väntan på att bli tvättad och blockad, så mer om den nästa gång:)

Ancasta is done, and is presently in the laundry basket waiting for a wash up and some blocking, so more about that one next time:)

En del projekt "bara hamnar" på stickorna, sådär utan vidare. Som min senaste stickning Bubbelvantar. Det är en av få gånger de senaste åren som jag inte direkt känt igen ett mönster, utan faktiskt var tvungen att läsa mönstret innan jag insåg vad "bubblorna" är. En smart variant på något jag stickat förut:) Det skall bli ett par halvvantar och man skall sticka med två trådar. För att göra det på enklast möjliga sätt tar jag en tråd inifrån och en tråd utifrån.

Some projects "just seems" to "jump" onto the needles. Like the present knitting Bubbelvantar. It's one of the few times over the last years that I didn't instantly recognize a well known stitch pattern, but actually had to read the pattern to realize what the "bubbles" are made of. It's a clever variety of something I knitted before:) This is yet another pair of half mittens, and I am full of hope that these will keep my hands warm when it gets colder, partly because of my yarn choice - alpaca - and partly because the yarn is held double and partly because of the "bubbles":)

Andra projekt tar betydligt längre tid att förverkliga. För evigheters evighet sedan köpte jag boken Fishermen's Sweaters av Alice Starmore, och i den fanns mönstret till Faroe. Det var kärlek vid första ögonkastet, men kärleken var inte besvarad. Minsta storleken var väldigt mycket för stor... sedan har jag med jämna mellanrum återkommit till den men inte riktigt kunnat göra mig en bild av hur jag ville förändra den. Men så helt plötsligt slog inspirationen till. På bilden ser du garn från en tröja som jag repade upp ungefär samtidigt som jag köpte boken. Faroe är ju stickad med 2 färger, och det du ser på bilden är 3 färger. Men jag har inte tillräckligt mycket garn för att det skall räcka till Faroe, och garnet tillverkas inte längre. Men så slog det mig att jag kan sticka den med 3 färger, då räcker garnet.

Other projects take far more time to realize. Ages ago I bought the book Fishermen's Sweater by Alice Starmore, and in the book I found the pattern to knit Faroe. It was love at first sight, but the love was not reciprocated. The smallest size was way to large for me...instead I have returned to this pattern over and over again unable to create a picture in my mind how to modify it. But then inspiration struck. In the picture you can see some yarn, coming from a sweater that I frogged about the same time I bought the book. Faroe is knitted with two different colors, not three that you can see in the picture. However there is not enough yarn to knit Faroe, and this line of yarn is discontinued. But then it struck me, I can knit it using 3 colors instead, then there should be more than enough yarn. 

Självklart tänker jag modifiera den till oigenkännlighet. Sen får jag väl se om det blir som jag tänkte:)

Of course I plan to modify it heavily. And hopefully it will turn out as planned:)

St Brigid II är klar

Ja, den var ju färdigstickad för ett par veckor sedan. Men sedan är det ju det där med att fästa sy och fästa trådar som kan ta en stund. 

Resåren längst ner på fram- och baksida stickade jag separat, eftersom de skulle ha olika former. Ena sidan konkav och den andra konvex. När resåren var klar stickade jag ihop delarna och stickade resten av tröjan på rundstickor. Så det blev till att sy ihop kanten. På bilderna ser du före och efter. Om någon undrar så sydde jag med masksöm.

Ärmarna blev 3/4 dels långa och fick raglanskärning. Återigen för att det är så himla bekvämt att sticka ihop allt så att jag slipper att sy så mycket efteråt.

När jag hade stickat klart tröjan, så stickade jag en enkel muddkant runt halsen, och fäste alla trådar. Tvättade och la ut på tork.

Resultatet kan du se på bilderna. Jag måste erkänna att jag är helnöjd med resultatet. 


Det här är den andra St Brigid jag stickar. Det var många år sedan sist, men det var verkligen ett nöje att återstifta bekantskapen med de här flätmönstren igen. 

Mönster: Flätmönstret kommer från Alice Starmore's mönster St Brigid ur boken Aran Knitting. Jag har modifierat själva tröjan till oigenkännlighet av många olika skäl, men mest för att jag vill ha en tröja som är samtida:) Jag har också använt ett betydligt tunnare garn, vilket ger den ett trevligt fall, när jag har på mig den:)

Garn: SilkeTweed från Magasin Duett, 8 nystan i färgen Rowanberry.

Stickor: 3.0 + 3.5 mm

På bilderna kan du se hur den ser ut på mig, samt fram- och baksida liggande på golvet. Modellen är A-formad och har en sk crew neck.

 

 

 

 

 

Om att förvåna sig själv på stickfronten

Ibland när jag gör om ett mönster händer det att jag tvivlar på att slutresultatet kommer att bli bra. Den här gången har jag verkligen reviderat utformningen av tröjan, jämfört med originalet. Och som alltid har jag verkligen varit tveksam till om det kommer att bli bra när det är färdigt. 

Så det här var veckans första "oj" den här veckan på stickfronten. Tröjan är färdigstickad. Nu är det bara armhålen som skall stickas ihop (bilden), och trådar som skall fästas. Men det är ju först när man har stickat klart allting som man kan bedöma hur det blir när man tar på sig tröjan. Och till min förvåning verkar den passa riktigt bra. A-formad linje är lite lurigt för mig eftersom jag är kort. Det blir lätt så att när det är A-format så ser jag några storlekar större ut. Men den verkar faktiskt bli helt ok. Mer om det när jag har fixat klart det sista på tröjan.

Nästa "oj" var hur lätt det var att sticka vecken du ser på bilden till vänster. Det här är en teststickning (som inte är hemlig) av en mössa, som jag tyckte att verkade lite extra kul, eftersom den för mig innehöll vad jag betraktade som 2 utmaningar. Den första ser du på bilden - vecken. Jag trodde att det skulle vara svårt och/eller krångligt (jag har aldrig stickat den typen av veck förut. Men det visade ju sig vara helt fel. Det var inte alls svårt, och definitivt inte krångligt.

Den andra utmaningen har jag kämpat med i flera år utan att lyckas. Det här är ju "nästan" vanlig flerfärgsstickning. Sådan brukar vanligtvis bestå av två färger på varje varv. Men den här är lite ovanligt och består istället av 3 färger på varje varv ett tiotal varv.

När jag stickar flerfärgsstickning håller jag en tråd i varje hand. Jag har verkligen försökt lära mig att hålla två trådar i samma hand och misslyckats varje gång. Och då känns det som om jag har provat alla sätt som finns. Jag har läst om hur andra gör, tittat på bilder, kollat på youtube.

Men ett tiotal varv är ju inte så mycket. I synnerhet inte när det gäller en mössa. Det kan man faktiskt "krångla" lite med utan att det känns jobbigt. Plus att jag den här gången tänkte göra det lite lätt för mig och släppa och byta färg på kontrastfärgerna (som jag håller i höger hand). Men efter att ha bytt färg en gång på det sättet, så började jag utan att tänka på det hålla båda kontrastfärgerna i höger hand. Och det gick hur bra som helst, det var inte ens svårt. 

Och det är faktiskt det enda sätt jag inte hade provat. Vilket just nu bara känns väldigt pinsamt:)

För att när jag stickar så föredrar jag att hålla garnet i vänster hand när jag stickar med en färg. Därför har jag hela tiden utgått ifrån att det skulle vara enklast att hålla två trådar i vänsterhanden när jag tidigare försökt lära mig sticka flerfärgsstickning med en hand. För att inte tala om alla förutfattade meningar jag haft om att hålla två trådar i högerhanden. 

Alltså förvåningen man känner när man gör något man trodde man inte kunde. Och gör det hur enkelt som helst... fast på "fel" sätt.

Häpen, förvånad och nöjd - på en och samma gång.

Fast nu måste jag repa upp det. Inte för att det jag har stickat fel, utan för att jag i vanlig ordning stickar väldigt hårt = för litet. Men då får jag ju känna en gång till att jag faktiskt kan sticka med tre färger samtidigt - på samma varv. Och att det är jättelätt:D

Tänk om man kände så oftare när det blir fel;)