Knit By Heidi

Kortvarv i patentstickning

Under veckan som gått har jag försökt lära mig hur man bemästrar kortvarv när man stickar patentstickning. Designern har gjort en video om ämnet och lagt upp på youtube, men jag måste medge att det tar en stund att greppa. Förhoppningsvis skall det hela utmynna i en sjalkrage när det är klart:)

During the past week I have tried to master how to knit short rows in brioche knitting. The designer has published a video on the subject and uploaded it on Youtube, and yet I have to admit that it took me a while to master. But hopefully it will result in a shawl collar when finished:)

Jag har också stickat på sockorna eftersom ledtråd 2 kom under veckan. Fortfarande inga flätor i sikte, men det är definitivt en avkopplande stickning:)

I have also been knitting on the socks since clue 2 arrived during the week. Still no cables in sight, but it’s definitely a very relaxing knitting:)

Det närmar sig

Nu är det inte mycket kvar. Efter flera provlappar bestämde jag mig för att jag föredrog patentstickning på kanterna. Men innan jag stickar kanterna på sidorna behöver den tvättas och blockas, innan jag enligt instruktionerna mäter masktätheten och räknar ut den, innan jag börjar sticka på kanterna. Nu är det bara sista ärmkanten som skall bli klar innan den åker in i tvättmaskinen:)

It’s not much left to do now. After doing some swatches, did I decide that I preferred brioche along the edges of the cardigan. But before I start the shawl collar and the button band will it need washing and blocking, according to the instructions, so I can do an accurate calculation of the gauge before I start on the collar and button band. All that is left to do before I can throw it in the washer is a few rows on the second cuff:) 

Fler provlappar

Nu är det ”bara” muddarna och kanterna på framsidan kvar att göra, men innan jag börjar med dom måste jag bestämma mig för hur de skall se ut. Resårstickning i form av 1r, 1a, eller 2r, 2a, eller patentstickning? Innan jag kan bestämma mig är det läge att sticka några provlappar. Min första provlapp är i patentstickning, och jag kan inte bestämma mig för om jag gillar den eller inte. För att få samma maskantal måste jag gå ner i storlek, och att sticka så tjockt garn i så tunna stickor känns ovanligt. Eller så gör jag ”vanliga” muddar. Jag behöver provsticka lite till innan jag bestämmer mig:)

Now it’s only the cuffs and the bottom ribbing and the shawl collar left to do, but before I start doing that, I have to decide what I want them to look like. Ribbing in 1k,1p or 2k,2 p, or brioche? Before I make any decisions it’s time to swatch again. My first swatch is brioche, and I’m trying to decide whether I like it or not. In order to get the same gauge as the cardigan, I had to drop a few needle sizes, and it feels unusual to to knit a thick yarn with thin needles. But I need to make more swatches before I make any decisions:)

Sticka baklänges

Jag har kommit till första ärmen, och fått lära mig något helt nytt. Jag stickar ju flätstickningen i intarsia, och ärmen stickas ju i rundstickning vilket gör att man får sticka vartannat varv på flätan baklänges för att det skall se snyggt ut. Det låter svårt men är jättelätt, man lyfter helt enkelt över de två maskorna i flätstickningen till den andra stickan och vänder på stickningen, stickar maskorna avigt, lyfter tillbaka maskorna till den den andra stickan utan att sticka dom igen, vänder igen och gör en repris på den andra flätan och stickar sedan klart varvet. Hur enkelt som helst:)

I’m knitting the first sleeve and had to learn something new. I’m knitting the cables in intarsia, and the sleeve in the round, which means that every other round, I have to knit the cable backwards in order to make it look good. It sounds difficult, but is really easy, you slip the two stitches in the cable to the other needle, turn the knitting around and then purl the stitches, turn the knitting around again and again slip the the stitches back to the other needle, continue the knitting, do it over again once more and then finish the round. It’s as simple as that:)

Oj, det blev lite fel:)

Den här stickningen går i slowmotion, mest för att det tog tid innan jag fick flyt med intarsiaflätorna. Jag hade hoppats på att kunna börja med ärmarna under veckan, men eftersom jag räknade fel på hur många maskor fickorna behövde när jag stickade fast dom i ”kroppen” fick jag repa upp lite grann:)

This has turned out to be a slow motion knitting project, mainly because it took me som time to get a flow in knitting the cables in intarsia. I had hoped that I would be able to continue with the sleeves during the week, but because I miscalculated the number of stitches that I needed when it was time to ”fasten” to pockets to the body, I had to frog a number of rows:)

Men det är ju bara att köra på. Snart är det dags för ärmarna:)

But it’s just to keep going. Soon it’s time for the sleeves:)

Här skall det bli fickor

Jag har plockat fram min ITAG kofta som hamnade på efterkälken medan jag stickade på Chardon sjalen. Ett av alla valen man gör när man stickar på koftan är om man vill ha fickor eller inte, och jag bestämde mig för att jag vill ha fickor eftersom det innebär att jag får lära mig ett nytt sätt att sticka fickor på. Det första momentet är att börja plocka upp maskor bakom de maskor som skall bli fickan och börja sticka baksidan på fickan.

I haven’t touched my ITAG cardigan since I started to knit on the Chardon Shawl, so I thought it was about time that I continued to knit on it. One ot the choices you have to make while knitting on the cardigan is whether or not to knit pockets, which I decided that I wanted because it is an opportunity to learn a new way to knit pockets. The first thing you do it to pick up stitches behind the front stitches that will become the pockets, and start to knit the back of the pocket. 

Snyggare flätor och en ny teststickning

Jag är så nöjd med att jag repade upp ITAG koftan och började om. Jag repade upp för att jag gjorde ett misstag, som jag nu har korrigerat. Men jag är också nöjd med att flätorna ser så mycket bättre ut nu än vad de gjorde förut. För mig tar det uppenbarligen tid att få till snygga flätor i intarsia:) Jag har nu nästan stickat på koftan tills det är dags att maska av för ärmarna.

I am so pleased with myself for frogging the ITAG cardigan. I frogged it because I had made some mistakes, but starting over again means that the cables looks better this time. Apparently it took me some time to learn how to knit nice looking cables in intarsia:) It took me some time but I’m only a few rows away from putting the sleeves on a piece of waste yarn.

Men jag har också börjat på ett nytt projekt - en teststickning för Medeas. Hon sökte teststickare tidigt i höstas och eftersom jag gillade sjalen anmälde jag mig som frivillig:)

But I have also begun a new projekt - a test knit for Medeas. She was looking for test knitters for a shawl, and because I liked it I volunteered:) 

Konsten att sticka fina flätor

Maskorna i mina flätor har visat sig bli ganska fula. Maskorna ser ut som öglor istället för maskor på vissa ställen. Det spelar ingen roll när allt är i samma färg, för ingen tittar så noga. När man stickar flätor i intarsia är det en helt annan historia. Inte för att någon kommer att titta så noga, men jag ser ju hur det ser ut. Det är en liten detalj, men ändå tillräckligt störande för att få mig att jobba på att få maskorna i flätorna att se bättre ut:)

The stitches in my cables have turned out to be rather ugly. Mainly because some stitches look like loops rather than stitches. This doesn’t matter when all is knitted in the same color, because no one will look that closely. However knitting cables in intarsia is another story. Not that I think that anyone else will look that closely, but for me, that’s all I can see. It’s a tiny detail, and yet I find it so annoying, that I now find myself working hard to improve my cabling skills make it look better:)

 

Eisblume är färdiga

Lagom till när kylan kom är mina Eisblume klara. Det tog lite tid eftersom det var så många pärlor att sticka in i mönstret. Men det var också ett roligt mönster att sticka. Kombinationen vridna maskor, flätor och pärlor gjorde det omväxlande och roligt  att sticka fingervantarna.

Just in time to when it getting colder outside my Eisblume gloves are finished. It took me some time to get them finished because of the amount of beads in the pattern, but they also added to the pleasure of knitting them. The combination of twisted stitches, cables and beads is a fun combination to knit.

Mönstret var välskrivet och enkelt att följa, och jag gjorde inga förändringar till mönstret:)

The pattern was well written and easy to follow, and I made no changes:)

Mönster/Pattern: Eisblume

Designer: Julia Mueller

Stickor/Needles 2.25mm

Garn/Yarn: Drops flora 60 gr

30 gr 3.8-4.5 mm pärlor/beads

Under veckan som gått har jag äntligen lagt upp för It Takes a Guild Cardigan. Jag har inte kommit så långt på den. Det märks fortfarande att intarsiaflätor är nytt för mig eftersom det tar längre tid, och jag måste jobba lite extra för att få flätorna jämna. Men så är det ju när man lär sig något nytt:)

During the week I have finally cast on for my It Takes a Guild Cardigan. So far it’s a slow knit, so I haven’t got very far yet. Intarsia is still new for me, so I have to concentrate to get the cables even. But that’s how it is when you learn new things:)

 

Intarsia

Jag provade ju på lite intarsia förra året, och tyckte inte att det var särskilt kul. För att vara mer exakt bestämde jag mig för att det var första och sista gången. Men som tur är får man ändra sig:)

I tried a little intarsia last year and didn’t like it at all. To be more precise, I decided that the first time also should be the last time. Luckily a girl can change her mind:)

Tanken dök upp så fort Suzanne Bryan som är designer för koftprojektet It Takes A Guild  Cardigan Tutorial skrev om det som en möjlighet, för det är något jag aldrig har gjort förut - flätstickning i intarsia. Man kan välja mellan att sticka hela blocket i en annan färg, eller bara flätorna, och jag var såklart tvungen att prova. 

The Idea was there the moment Suzanne Bryan who is the designer of the cardigan project It Takes A Guild Cardigan Tutorial introduced the idea, because it’s something that I never done before - cable knitting in intarsia. You can choose to knit the whole ”block” in a different color, or just the cables legs, and of course I felt that I had to try.

Bilden representerar mitt första försök. Flätorna ser inte särskilt fina ut, men på plussidan är att det var mindre krångligt än jag trodde det skulle vara.

The pic represents my first attempt to do this. The cables doesn’t look very pretty, but on the plus side it was less difficult than I thought it would be.

Så nu blir det flätor i avvikande färg i koftan, jag behöver bara öva lite mer på intarsia innan jag börjar:)

So now I decided for cables in another color in my cardigan, I just need to practice intarsia little more before I start:)

I förra veckan diskuterade jag ju hur jag skulle lösa problemet med vilket mönster jag skulle välja för maskorna närmast ärmsteeken på Katherine of Aragon, och om jag skulle repa upp eller inte. Efter att ha tänkt igenom saken bestämde jag mig för att sticka efter diagram A, utan att repa upp och göra om varven innan där jag stickat efter  diagram B. På det hela taget är jag rätt nöjd med hur det blir:)

Last week I had a bit of a discussion of how to solve the problem of which chart to use on the new stitches next to the sleeve steek on my Katherine och Aragon, and whether I should frog or not. After some consideration did I decide to knit chart A, without frogging to redo previous rows, where I knitted those stitches according to chart B. I must say that I’m rather pleased with how it turned out:)