Knit By Heidi

Omstart

Jag har börjat om på min It Takes A Guild Cardigan, och den här gången blir det förhoppningsvis rätt:)

I’ve casted on again for It Takes A Guild Cardigan, and hopefully everything will turn out alright this time:)

Upprepad

Ibland blir det fel. Och ibland är det enklaste sättet att fixa felet att repa upp:)

Sometimes things don’t go as planned. And sometimes the easiest way to fix a mistake is to frog it all:)

Sen är det bara att börja om igen:)

And then you can start from scratch again:)

Chamerion Cowl

Den här halstuben var en teststickning för Flowerbirds. Jag föredrar halstuber som är smala och långa, vilket den här är, eftersom de är bäst på att hålla mig varm när det är kallt ute. 

This cowl was a test knit for Flowerbirds. I prefer my cowls to be long and,narrow, like this one, because they keep me warm outdoors when it's cold outside.

Jag har ”fuskat” lite på baksidan. Istället för att klippa trådarna vid varje färgbyte eller spotta och tova ihop trådarna har jag låtit garnet löpa på baksidan när jag inte använt den färgen. Bekvämt och enkelt:)

I have been doing a little bit of ”cheating” on the purl side. Instead of cutting the threads when not used, or using the slit and spice method, have I just let go of the yarn when not in use, and then picked it up again when in use. Comfortable and easy:)

Mönster/Pattern: Chamerion Cowl, a test knit

Designer: Flowerbirds

Garn/Yarn: Drops Flora, 1 nystan/skein av varje färg/of each color

Stickor/needles: 3 mm

Att forma en halsurringning

Under veckan som gick kunde jag inte längre motstå Katherine of Aragones lockrop. Jag har ju helt bortsett från originalmönstret, bortsett från diagrammen och istället utformat tröjan efter eget huvud. Att göra det innebär att man hela tiden måste fatta beslut. Hur många maskor man ska lägga upp, hur ärmarna skall utformas, midja eller inte osv. Nu har jag stickat så långt att det börjar bli dags att fatta beslut om halsringningen. Rådande mode säger ganska liten rundhalsad urringning vilket känns helt ok. Eftersom jag inte skrev ner hur jag tänkte sticka den här tröjan innan jag började, utan istället har gjort matten allteftersom, är det dags att sätta mig ned och räkna på halsurringningen:)

During last week I could no longer resist knitting on Kathrine of Aragon. When knitting it, I have totally disregarded the original design, and only been using the charts, in order to design the sweater as I like. Doing that means having to make a number of decisions. How many stitches to cast on, waist or no waist, how do I want to sleeves to look like and so on. Now I have reached a point where it is time for me to decide how I want the neckline to look like. Current fashion says crewneck, and since I have few sweaters with that neckline it feels ok to do it like that. Because I have to do the math as I go along it’s time for me to do the calculations so I get get started on the neckline:)

I väntan på kyligare tider

För att vara november är det fortfarande ganska varmt ute. Men det lär inte vara så länge till, så det är bäst att  förbereda sig för kallare tider. Ett sätt att göra det, är att sticka en cowl. Sålunda var jag snabb att hoppa på möjligheten att teststicka en cowl.

Being November it’s still rather warm outdoors. But since it will not last, it’s better to prepare for colder weather. One way to do that is to knit a cowl. So it may not come as a surprise for anyone that I jumped on the possibility to test knit a cowl.

Det är ett mönster från Flowerbirds som jag har teststickat för tidigare som har designat ännu en cowl. Den består av en kombination av flätstickning och tvåfärgsstickning stickad i tunt garn. Det gick ju inte att motstå att sticka den:)

It’s a Flowerbirds pattern, who I’ve been test knitting for before, who has designed another cowl. The pattern consists of cables and a color knitting in fingering weight yarn. In other words, it's totally irresistible to knit:)

Konsten att sticka fina flätor

Maskorna i mina flätor har visat sig bli ganska fula. Maskorna ser ut som öglor istället för maskor på vissa ställen. Det spelar ingen roll när allt är i samma färg, för ingen tittar så noga. När man stickar flätor i intarsia är det en helt annan historia. Inte för att någon kommer att titta så noga, men jag ser ju hur det ser ut. Det är en liten detalj, men ändå tillräckligt störande för att få mig att jobba på att få maskorna i flätorna att se bättre ut:)

The stitches in my cables have turned out to be rather ugly. Mainly because some stitches look like loops rather than stitches. This doesn’t matter when all is knitted in the same color, because no one will look that closely. However knitting cables in intarsia is another story. Not that I think that anyone else will look that closely, but for me, that’s all I can see. It’s a tiny detail, and yet I find it so annoying, that I now find myself working hard to improve my cabling skills make it look better:)

 

Eisblume är färdiga

Lagom till när kylan kom är mina Eisblume klara. Det tog lite tid eftersom det var så många pärlor att sticka in i mönstret. Men det var också ett roligt mönster att sticka. Kombinationen vridna maskor, flätor och pärlor gjorde det omväxlande och roligt  att sticka fingervantarna.

Just in time to when it getting colder outside my Eisblume gloves are finished. It took me some time to get them finished because of the amount of beads in the pattern, but they also added to the pleasure of knitting them. The combination of twisted stitches, cables and beads is a fun combination to knit.

Mönstret var välskrivet och enkelt att följa, och jag gjorde inga förändringar till mönstret:)

The pattern was well written and easy to follow, and I made no changes:)

Mönster/Pattern: Eisblume

Designer: Julia Mueller

Stickor/Needles 2.25mm

Garn/Yarn: Drops flora 60 gr

30 gr 3.8-4.5 mm pärlor/beads

Under veckan som gått har jag äntligen lagt upp för It Takes a Guild Cardigan. Jag har inte kommit så långt på den. Det märks fortfarande att intarsiaflätor är nytt för mig eftersom det tar längre tid, och jag måste jobba lite extra för att få flätorna jämna. Men så är det ju när man lär sig något nytt:)

During the week I have finally cast on for my It Takes a Guild Cardigan. So far it’s a slow knit, so I haven’t got very far yet. Intarsia is still new for me, so I have to concentrate to get the cables even. But that’s how it is when you learn new things:)

 

Intarsia

Jag provade ju på lite intarsia förra året, och tyckte inte att det var särskilt kul. För att vara mer exakt bestämde jag mig för att det var första och sista gången. Men som tur är får man ändra sig:)

I tried a little intarsia last year and didn’t like it at all. To be more precise, I decided that the first time also should be the last time. Luckily a girl can change her mind:)

Tanken dök upp så fort Suzanne Bryan som är designer för koftprojektet It Takes A Guild  Cardigan Tutorial skrev om det som en möjlighet, för det är något jag aldrig har gjort förut - flätstickning i intarsia. Man kan välja mellan att sticka hela blocket i en annan färg, eller bara flätorna, och jag var såklart tvungen att prova. 

The Idea was there the moment Suzanne Bryan who is the designer of the cardigan project It Takes A Guild Cardigan Tutorial introduced the idea, because it’s something that I never done before - cable knitting in intarsia. You can choose to knit the whole ”block” in a different color, or just the cables legs, and of course I felt that I had to try.

Bilden representerar mitt första försök. Flätorna ser inte särskilt fina ut, men på plussidan är att det var mindre krångligt än jag trodde det skulle vara.

The pic represents my first attempt to do this. The cables doesn’t look very pretty, but on the plus side it was less difficult than I thought it would be.

Så nu blir det flätor i avvikande färg i koftan, jag behöver bara öva lite mer på intarsia innan jag börjar:)

So now I decided for cables in another color in my cardigan, I just need to practice intarsia little more before I start:)

I förra veckan diskuterade jag ju hur jag skulle lösa problemet med vilket mönster jag skulle välja för maskorna närmast ärmsteeken på Katherine of Aragon, och om jag skulle repa upp eller inte. Efter att ha tänkt igenom saken bestämde jag mig för att sticka efter diagram A, utan att repa upp och göra om varven innan där jag stickat efter  diagram B. På det hela taget är jag rätt nöjd med hur det blir:)

Last week I had a bit of a discussion of how to solve the problem of which chart to use on the new stitches next to the sleeve steek on my Katherine och Aragon, and whether I should frog or not. After some consideration did I decide to knit chart A, without frogging to redo previous rows, where I knitted those stitches according to chart B. I must say that I’m rather pleased with how it turned out:)

När man stickar fel

Under veckan som gått har jag plockat upp min Katherine of Aragon igen. Den blev ju liggande när det blev för varmt att sticka på stora projekt. Men nu är hösten här, och det är svalt nog för att ha ett stort projekt i knät när man stickar. 

During the last week have I picked up Katherine of Aragon again. I haven’t touched it during the summer due to the heat, when it simply became too hot to to have big knitting projects in my lap. But now autumn is here and it’s cool enough to knit sweaters again.

Men nu sitter jag här och funderar, repa upp eller låtsas som ingenting och fortsätta, eller fortsätta och byta mönster. När jag skulle börja sticka på tröjan gjorde jag det enkelt för mig. Jag mätte ju bara och sedan la jag upp det antal maskor jag behövde, och stickar bara efter diagrammen, utan att bry mig om mönstret i boken. Och då blir det lätt fel.

But here I am, considering whtether to frog or pretend nothing happened and continue as I started, or continue and change pattern. When I started the sweater, I just measured, cast on the amount of stitches that I needed and then started knitting from the charts, ignoring the pattern In the book. And that may lead to disaster.

När jag plockade upp den igen, visste jag att det var dags för armhålen. Det fick mig att bestämma mig för att öka en maska per sida under några varv innan jag började steeken, och det var här det gick fel, för istället för att börja på diagram C, fortsatte jag med diagram B. När jag istället kunde använt mig av diagram A, som är på just 7 maskor, vilket motsvarar det antal maskor jag la upp innan steeken. 

When I picked it up, I remembered that it was time to cast off or make steeks for the sleeves. But before I did that I wanted to knit some rows and increase one stitch on each side first. And this is where it went wrong, because instead of starting on chart C, did I continue on chart B, when I could have used chart A, which consist of 7 stitches, which corresponds to the number of stitches I increased before I started the steek. 

Det mest troliga är att jag inte repar upp, utan att jag byter till diagram A när det ser lämpligt ut… kanske:)

It’s most likely that I don’t frog, but instead change to chart A when it’s convenient… maybe:)

Koftstickningen har resulterat i ännu fler provlappar under veckan, dels för att designers glömde inkludera en bild av hur de färdiga kablarna skulle se ut när hon skickade ut veckans mönsterrapport, bestående av flera olika kabelmönster,  och dels för att jag behövde sticka en provlapp för att mäta hur hur många centimeter en mönsterrapport blev. Som ni ser på bilden är 34 maskor flätmönster lika med 20 maskor slätstickat:)

My cardigan project has resulted in more swatches this week, partly because the designer forgot to include a picture of how the finished cables would look like when she sent out this weeks part of the pattern, which consist of three different cable patterns, and partly because I needed a swatch for measuring it. As you can see in the picture 34 stitches of cable knitting equals 20 stitches in stockinette stitches:)

 

Nordic Arrows nummer 2 är klar:)

Att sticka patentstickning är kul och vanebildande. Jag har stickat det här mönstret förut, men den här skall bli en present:)

To knit brioche is fun and addictive. I have knitted this pattern before, but this one is intended to be a gift:)

Nordic Arrows var ett nöje att sticka. Flödet i mönstret gör att det hela tiden är intressant att sticka den. Och återigen kändes det som om det gick alldeles för fort att sticka klart den:)

Nordic Arrows is a pleasure to knit. The flow in the pattern keeps it interesting to knit. And again it felt like it was finished much to soon:, because It was so fun to knit)

Under veckan som gått har jag också stickat ännu en provlapp till min It Takes a Guild Cardigan. Den här gången för att kunna räkna ut hur mycket garn som behövs till koftan. Det var mycket lättare att göra än vad jag trodde att det skulle vara:)

During the last week, I have also knitted another swatch for my It Takes a Guild Cardigan. This time to calculate the amount of yarn needed for the cardigan. It was much easier than I thought it would be:)