Knit By Heidi

Annemor #15

Det känns nästan som om det moment som tog mest tid var att fästa alla trådar:) så var det naturligtvis inte, men det är inte lika kul som att sticka:D

Som du kan se är dom nu färdiga att användas. Eftersom jag har iskalla händer är jag väldigt förtjust i halvvantar, och jag har dom gärna på mig när jag har ett par vantar över när det är kallt ute.

De här vantmönstret är något modifierat. Egentligen skall de vara hela fingervantar, och inte halvvantar, vilket jag har stickat. Som du kan se har jag stickat enligt mönstret fram till dess att det första bladmönstret på fingrarna tog slut. Efter det borde jag ha stickat ett varv med det vita garnet, men eftersom de är aningen långa för mina fingrar, struntade jag i det. Man får titta väldigt noga för att se att den sista maskan på rätstickningen ser lite konstig ut.

Mönster: Annemor #15 från boken Selbuvotter. Biography of a Knitting Tradition, av Terri Shea. 

Stickor: 2.75 mm

Garn: Indiecita Baby Alpaca, ca 20 g av varje färg

Färdig storlek: 9 x 18 cm

Under veckan som har gått har jag påbörjat två nya stickningar. Efter att ha tänkt igenom saken kände jag att det var dags för en ny flätstickning. Den första var Moyen Age som har funnits på min kölista länge. Efter några varv insåg jag att jag har för få mössor. Så jag ägnade lite tid på Ravelry. Dels åt att titta igenom min kölista för att se vilka mössor som fanns i min kölista. Men också lite mer mössurfande, och till slut bestämde jag mig för att påbörja en Diana Hat. 

Garnet är det som var kvar från när jag stickade Nogat... 

 

 

93 cm tillgodo

Man kan säga att jag valde att sticka halvvantarna på det krångliga sättet. Alltså med halvfingrar istället, för en mudd för handens fyra fingrar. Men jag gillade lövmönstret som var på den första delen av mönstret för fingrarna, och beslöt mig därför för att sticka dom. Så därför blev det 10 stycken likadana, för jag valde att använda det på tummen också:)

Men nu  har jag kommit till den jobbiga delen. Att fästa alla trådar. Och som du kan se på bilden till höger är det några stycken... tur att jag har en bra ljudbok att lyssna på medan jag gör det. Det gör det betydligt mycket roligare:D

Min Stay the Same är fortfarande inte färdig. Jag stickar fortfarande på kroppen av den, och planerar att köpa knappar till den under den kommande veckan. Målet är att bli klar med den innan året är slut.

Och rubriken då? Jo, allteftersom jag närmade mig slutet på halvvantarna var det oklart om garnet skulle räcka eller inte. De sista fingrarna stickade jag så snabbt jag kunde eftersom jag ville veta om garnet skulle räcka eller inte. Ju närmare slutet jag kom på sista tummen desto mindre garn var det kvar... Ja, det var verkligen svettigt, men som tur var räckte garnet. När jag var klar hade jag precis 93 cm kvar av det vita garnet. Hade det inte räckt, så hade jag antagligen gjort sista tummen i omvända färger...

Säga vad man vill, men ett par fingervantar, och ett par halvvantar på två nystan - det är mycket stickat för pengarna:D

 

Rundstickning, fast ändå inte..

Jag har återupptagit stickningen på Stay the Same, och det är hur roligt som helst nu när jag har kommit till delen "börja sticka med kontrastfärgen". Rundstickning, fast ändå inte. Höger och vänsterökningar, fast inte dom man vanligtvis gör. Två färger, rundstickning, fast utan ränderna:)

Japp, det är fullt möjligt att sticka på det sättet, som du kan se på bilden:)

Jag har också påbörjat en annan stickning - nya halvvantar. Å ena sidan kan jag tycka att jag redan har tillräckligt många, å andra sidan är det ju så himla kul med vantar:) Och min ursäkt är att jag hade tillräckligt mycket kvar av garnet jag stickade Annemor #1 för att det skall räcka till ett par halvvantar också:)

Den här gången är det ytterligare ett selbumönster från boken Selbuvotter" av Terri Shea. Mönstret jag valde har ett otroligt vackert blommönster, men mönstret på fingrarna tyckte jag var ganska fult, så att bara sticka halva fingrarna - och göra dom till halvvantar - är ju att plocka godbitarna från mönstret:)

Mudden är lite annorlunda - ett fyrkantigt mönster bland alla blommor. Det sticker ut lite grann från andra selbumönster, men på ett trevligt sätt. 

 

 

Annemor #1

Det finns bara en nackdel med att sticka fingervantar - man blir klar alldeles för fort:D

En fördel med tunna fingervantar är att de får plats i vanliga tumvantar, utan att det blir klumpigt. Vilket är väldigt skönt när det är kallt och blåsigt ute, och tumvantarna känns lite för tunna.

Jag älskar verkligen att sticka tvåfärgsstickning - även om det är med halkig alpacka. Visst var det lite pilligt med fingrarna, men eftersom det är så få maskor gick det ändå fort.

Det här mönstret är lite ovanligt i Selbusammanhang eftersom det är olika mönster på fingrarna. Mönstret på pekfinger och ringfinger följer mönstret på ovansidan av vanten, medan pekfinger och långfinger har ministjärnor av det stjärnmönster som finns på ovansidan av vanten. 

I vanliga fall så är bottenfärgen ljus och mönsterfärgen mörk, men jag valde att göra tvärtom. 

Mönster: Annemor #1 från boken Selbuvotter. Biography of a Knitting Tradition. av Terri Shea

Garn: Indiecita Baby Alpacka: naturvit och mörkgrå

Stickor: 2.75 mm

Storlek: enligt boken är det storlek medium. Mina blev lite kortare än angivet, men det passar mina händer alldeles utmärkt. Den färdiga storleken blev 9.5 cm x 22 cm. Vill man ha en annan storlek än den angivna väljer man att ha en större eller mindre storlek på stickorna.

Teststickning pågår

Den här veckan har det verkligen blivit mycket stickning:)

I slutet av förra veckan fick jag möjligheten att bli teststackare för en sjal som jag förälskade mig i vid första ögonkastet. Jag fick mönstret redan i måndags, men det sedan tog ytterligare några dagar innan garnet jag beställt trillade ner i brevlådan.

Eftersom jag läst så många nöjda inlägg, på olika bloggar, om Supersoft från magasin Duett bestämde jag mig för att testa det till det här projektet. På bilden till vänster framgår det vilka färger jag valde till projektet.

När jag väl fått garnet satte jag igång att sticka på sjalen. Ska jag vara petig har jag ägnat hela helgen åt att sticka på den. I mönstret står att man inte skall klippa garnet mellan färgbytena, utan bara klippa när det står så i mönstret. Då blir det som du kan se på bilden till höger - garnet löper längs med sidan på sjalen. 

Så det gäller verkligen att hålla reda på åt vilket håll jag vänder sjalen varje gång jag stickar ett nytt varv. Vänd åt fel håll, och jag får ägna en lång stund åt att trassla upp garnnystana, så du kan gissa att jag är noga med att inte trassla in garnet:)

Men innan garnet till sjalprojektet trillade ner i brevlådan stickade jag på mina fingervantar. Den första är klar, och jag hann börja på den andra. Jag blev ombedd att visa hur de blir på framsidan, så här kommer en bild på det:)

Som du kan se har jag bara stickat lill- och ringfingret på den vanten, och resten får vänta tills jag är klar med sjalen:) 

 

 

 

 

 

 

Pilligt värre

Jag hann knappt börja på min Stay the Same innan kabeln gick sönder. Vad gör man? Köper en ny och plockar upp maskorna förstås. Men medan man väntar på att få tid att gå och köpa en ny kabel då?

Man påbörjar ett nytt projekt. Eftersom det börjar bli kyligt ute kände jag ett stort behov av ett par fingervantar i selbustil. Så jag plockade fram boken Selbuvotter av Terri Shea och tittade igenom den. Efter att ha bläddrat fram och tillbaka några gånger bestämde jag mig för mönstret Annemor #1.

Att säga att det är pilligt är en underdrift. Själva handdelen gick ju smidigt, men fingrarna. Jag säger bara det - jag som tycker att tummen är den jobbigaste delen när jag stickar vantar... så döm till min förvåning att det är något helt annat med fingrar - det är nämligen kul! Det är så få maskor så jag tänker hela tiden - "bara ett varv till". 

 

 

 

 

 

 

Lotus Mittens

De här vantarna gillade jag att sticka. Det är traditionella sebu, men ändå inte. Mönstren på framsidan är nyskapade, även om baksidan/handen är traditionell.

Färgerna jag har valt är inte heller traditionella, men det var en vilja på att få slut på flera svarta alpackasnuttar som fanns i mitt garnlager, och en förhoppning att det röda skulle kontrastera fint mot det svarta. Till min förvåning syns det väldigt lite att det svarta garnet kommer från två olika garnkvalitéer och flera olika färgbad. Det syns om jag håller upp vantarna mot solen, men det är ju sällan man gör det som tur är:D

Mönster: Lotus Mittens

Garn: Det svarta består av både Naturgarns: Indiecita och Drops Alpaka, det röda garnet är Naturgarns: Indiecita.

Stickor: Strumpstickor 2.25 mm. 

Storlek färdiga vantar: 27 cm på längden, 10 cm på bredden

Nöjdhet: Jag kommer att använda dom mycket när kylan kommer:)

 

 

 

 

Början på en tumme

Gissa vad trekanten i hörnet är...

Just det - en tumkil såklart:)

Förhoppningsvis är vintern långt borta. Men jag blev sugen på lite flerfärgsstickning eftersom det var länge sedan sist, och efter att ha surfat runt i min kölista på Ravelry bestämde jag mig för att det  var dags för ett par vantar. 

I våras stickade jag ju Deathflake Mittens som är en variation på Selbuvantar. Men redan för flera år sedan spanade jag in en annan variation på Selbuvantar - Lotus Mittens, som har stiliserade lotusblommor istället för stjärnor i mönstret. Jag måste erkänna att jag gillar Selbumönstren, och tycker det är roligt med alla variationer som finns. Det om något visar på hur levande den traditionen fortfarande är:)

 Nogat då? Jodå, jag stickar på den med. Några varv här och några varv där. Det går lite långsammare nu när jag har börjat sticka på Lotusvantarna. Men det går inte alls så långsamt som jag trodde. Det känns fortfarande lite konstigt att det kan gå så fort med ett så tunt garn (fast om ni undrar varför, så är hemligheten stickor 4.5 mm). Den kommer antagligen vara klar lagom till när hösten kommer:)

 

 

 

 

 

Sommaren är här och Deahtflakevantarna är klara:)

Jag hörde på nyheterna häromdagen att den meteorologiska sommaren har kommit till stan. Så mitt behov av ett par nya vantar just nu är inte jättestort:) Men det kommer ju fler vintrar.

Det är alltid roligt att sticka vantar. Instant gratification som det heter på engelska. Det som är minst roligt med vantstickning är  tummarna, men min filosofi är att sticka dom fortast möjligt när resten av vanten är klar så att dom inte skall bli liggandes ofärdiga:) Det var lite kul att det var dödskallemönster på tummarna också.

I vanliga fall brukar jag sticka vantar på strumpstickor, men den här gången provade jag att sticka dom på rundstickor, vilket visade sig vara en positiv erfarenhet. Det kommer jag att göra igen!

Mönster: Deathflake mittens

Garn: Drops Alpaca från Garnstudio, 1 nystan av vardera färg

Stickor: 2 mm + 2.5 mm

Nöjdhet: Det här var en rolig stickning, och jag är jättenöjd med resultatet:) 

 

 

 

Oväntad stickning

Egentligen hade jag ju tänkt att jag skulle sticka en kofta till. I alpacka, och sidledes, men så var det ju det där med att för att kunna göra det behövde jag gå och köpa  ett par rundstickor i trä i passande storlek. 

Visst hade jag kunnat ägna den tiden åt att sticka på Morrigan. Efter att ha delat av för armhålen har det gått lite långsamt med den stickningen, så det hade varit välbehövligt. 

Istället gjorde jag misstaget att gå igenom min kölista på Ravelry... och där fick jag syn på ett par vantar som funnits i kön i åratal. Närmare bestämt Deathflake mittens. Ett par vantar i norsk selbustil, men med dödskallar istället för blommor. Eftersom det såg ut som ett lagom litet projekt att sticka på under tiden lade jag upp maskor och började sticka...

På Kryddafronten så har jag precis varit och köpt passande knappar som bara väntar på att sys i. Dumt nog väntade jag med att köpa dom istället för att göra det samtidigt som jag köpte garnet, vilket innebär att jag istället för att sticka fast dom måste sy, och det är ju inte lika kul - istället stickar jag på vantarna:)

Och ja, jag har köpt rätt rundsticka, så när vantarna är klara kommer jag att påbörja nästa koftprojekt:)