Knit By Heidi

Att forma en halsurringning

Under veckan som gick kunde jag inte längre motstå Katherine of Aragones lockrop. Jag har ju helt bortsett från originalmönstret, bortsett från diagrammen och istället utformat tröjan efter eget huvud. Att göra det innebär att man hela tiden måste fatta beslut. Hur många maskor man ska lägga upp, hur ärmarna skall utformas, midja eller inte osv. Nu har jag stickat så långt att det börjar bli dags att fatta beslut om halsringningen. Rådande mode säger ganska liten rundhalsad urringning vilket känns helt ok. Eftersom jag inte skrev ner hur jag tänkte sticka den här tröjan innan jag började, utan istället har gjort matten allteftersom, är det dags att sätta mig ned och räkna på halsurringningen:)

During last week I could no longer resist knitting on Kathrine of Aragon. When knitting it, I have totally disregarded the original design, and only been using the charts, in order to design the sweater as I like. Doing that means having to make a number of decisions. How many stitches to cast on, waist or no waist, how do I want to sleeves to look like and so on. Now I have reached a point where it is time for me to decide how I want the neckline to look like. Current fashion says crewneck, and since I have few sweaters with that neckline it feels ok to do it like that. Because I have to do the math as I go along it’s time for me to do the calculations so I get get started on the neckline:)

Intarsia

Jag provade ju på lite intarsia förra året, och tyckte inte att det var särskilt kul. För att vara mer exakt bestämde jag mig för att det var första och sista gången. Men som tur är får man ändra sig:)

I tried a little intarsia last year and didn’t like it at all. To be more precise, I decided that the first time also should be the last time. Luckily a girl can change her mind:)

Tanken dök upp så fort Suzanne Bryan som är designer för koftprojektet It Takes A Guild  Cardigan Tutorial skrev om det som en möjlighet, för det är något jag aldrig har gjort förut - flätstickning i intarsia. Man kan välja mellan att sticka hela blocket i en annan färg, eller bara flätorna, och jag var såklart tvungen att prova. 

The Idea was there the moment Suzanne Bryan who is the designer of the cardigan project It Takes A Guild Cardigan Tutorial introduced the idea, because it’s something that I never done before - cable knitting in intarsia. You can choose to knit the whole ”block” in a different color, or just the cables legs, and of course I felt that I had to try.

Bilden representerar mitt första försök. Flätorna ser inte särskilt fina ut, men på plussidan är att det var mindre krångligt än jag trodde det skulle vara.

The pic represents my first attempt to do this. The cables doesn’t look very pretty, but on the plus side it was less difficult than I thought it would be.

Så nu blir det flätor i avvikande färg i koftan, jag behöver bara öva lite mer på intarsia innan jag börjar:)

So now I decided for cables in another color in my cardigan, I just need to practice intarsia little more before I start:)

I förra veckan diskuterade jag ju hur jag skulle lösa problemet med vilket mönster jag skulle välja för maskorna närmast ärmsteeken på Katherine of Aragon, och om jag skulle repa upp eller inte. Efter att ha tänkt igenom saken bestämde jag mig för att sticka efter diagram A, utan att repa upp och göra om varven innan där jag stickat efter  diagram B. På det hela taget är jag rätt nöjd med hur det blir:)

Last week I had a bit of a discussion of how to solve the problem of which chart to use on the new stitches next to the sleeve steek on my Katherine och Aragon, and whether I should frog or not. After some consideration did I decide to knit chart A, without frogging to redo previous rows, where I knitted those stitches according to chart B. I must say that I’m rather pleased with how it turned out:)

När man stickar fel

Under veckan som gått har jag plockat upp min Katherine of Aragon igen. Den blev ju liggande när det blev för varmt att sticka på stora projekt. Men nu är hösten här, och det är svalt nog för att ha ett stort projekt i knät när man stickar. 

During the last week have I picked up Katherine of Aragon again. I haven’t touched it during the summer due to the heat, when it simply became too hot to to have big knitting projects in my lap. But now autumn is here and it’s cool enough to knit sweaters again.

Men nu sitter jag här och funderar, repa upp eller låtsas som ingenting och fortsätta, eller fortsätta och byta mönster. När jag skulle börja sticka på tröjan gjorde jag det enkelt för mig. Jag mätte ju bara och sedan la jag upp det antal maskor jag behövde, och stickar bara efter diagrammen, utan att bry mig om mönstret i boken. Och då blir det lätt fel.

But here I am, considering whtether to frog or pretend nothing happened and continue as I started, or continue and change pattern. When I started the sweater, I just measured, cast on the amount of stitches that I needed and then started knitting from the charts, ignoring the pattern In the book. And that may lead to disaster.

När jag plockade upp den igen, visste jag att det var dags för armhålen. Det fick mig att bestämma mig för att öka en maska per sida under några varv innan jag började steeken, och det var här det gick fel, för istället för att börja på diagram C, fortsatte jag med diagram B. När jag istället kunde använt mig av diagram A, som är på just 7 maskor, vilket motsvarar det antal maskor jag la upp innan steeken. 

When I picked it up, I remembered that it was time to cast off or make steeks for the sleeves. But before I did that I wanted to knit some rows and increase one stitch on each side first. And this is where it went wrong, because instead of starting on chart C, did I continue on chart B, when I could have used chart A, which consist of 7 stitches, which corresponds to the number of stitches I increased before I started the steek. 

Det mest troliga är att jag inte repar upp, utan att jag byter till diagram A när det ser lämpligt ut… kanske:)

It’s most likely that I don’t frog, but instead change to chart A when it’s convenient… maybe:)

Koftstickningen har resulterat i ännu fler provlappar under veckan, dels för att designers glömde inkludera en bild av hur de färdiga kablarna skulle se ut när hon skickade ut veckans mönsterrapport, bestående av flera olika kabelmönster,  och dels för att jag behövde sticka en provlapp för att mäta hur hur många centimeter en mönsterrapport blev. Som ni ser på bilden är 34 maskor flätmönster lika med 20 maskor slätstickat:)

My cardigan project has resulted in more swatches this week, partly because the designer forgot to include a picture of how the finished cables would look like when she sent out this weeks part of the pattern, which consist of three different cable patterns, and partly because I needed a swatch for measuring it. As you can see in the picture 34 stitches of cable knitting equals 20 stitches in stockinette stitches:)

 

Bennett Creek är färdig

Bennett Creek är klar. En sommartröja i bomull som kommer att bli skön att dra på sig när det blir svalare på kvällarna. Jag har ägnat den senaste veckan åt att sy ihop alla delar och fästa alla trådar.

Bennett Creek is done. A summer sweater knitted in cotton yarn that will feel good to put on when it gets cooler in the evenings. I have spent last week sewing the pieces together and weaved in all the ends.

Den ser ut som tröjor ”ska” se ut nu, bred och kort. Lite för kort för min smak, men jag vänjer mig nog ganska fort. Den kanske kunde ha varit lite bredare, men det får bli nästa tröja:) Den enda ändringen från mönstret är att jag inte gjorde den längre på baksidan.

It looks like sweaters ”should” look now, that is wide and short. A little too short for my taste, but I will probably get used to it in no time at all. It could have been a little wider, but I keep that in mind for my next sweater:) The only thing I changed is that I didn’t make it longer in the back.

Mönster/Pattern: Bennett Creek

Designer: Kate Gagnon Osborn

Storlek/size: S/44

Garn/Yarn: Drops Muskat 8 nystan/skeins

Stickor/Needles: 3.5 mm + 4.00 mm

 

Den aviga sidomaskan

Det går lite långsamt med stickningen just nu, eftersom boken jag läser för tillfället är väldigt spännande (för den som undrar läser jag Bränd av Lee Child):) 

Knitting is slow right now since the book I’m reading at the moment is a real page turner (in case you wonder it’s Tripwire by Lee Child):)

När jag stickar fair isle plagg stickar jag alltid en avigmaska på respektive sida, ungefär som en sidsöm, av flera skäl. Den syns inte men har flera funktioner, som att t ex forma en snygg kant när jag har på mig plagget då det skapar ett snyggt ”vikveck”. Men det är också där jag kan forma plagget med ökningar och minskningar utan att det syns när behov finns. Och när jag har stickat till den plats där armhålen börjar kommer jag att sticka steekar där. Att göra så var något jag lärde mig mig när jag stickade Autumn Rose Pullover för evigheter sedan. Något jag aldrig har glömt:) 

Whenever I knit a fair isle garment I always knit a purl stitch at the sides, as a seam, for several reasons. It doesn’t show, but has several practical functions, like creating a neat edge when I wear the garment, causing the edge to fold a little more neatly than it normally would, had I not knitted a purl stitch at the edge. But it’s also along the purl stitch that I shape the garment with increases and decreases ”invisibly” when needed. And when I have reached the place where the sleeve starts, I will start knitting steaks there. This was something that I learned when I knit the Autumn Rose Pullover so long ago, something that I still haven’t forgotten:)

Att låta garnet bestämma formen

Man kan modifiera mönster på ett oändligt antal sätt, beroende på vad man vill ha för resultat. För mig har det oftast inneburit att jag med hjälp av minskningar och ökningar modifierat tröjor och koftor till att följa min kroppsform. Men modet har förändrats, och istället är tröjor numera oftast rektangulära eller fyrkantiga. Inte det mest lyckade för mig, men det är ”bara” att anpassa sig.

You can modify a pattern in an infinity number of ways, depending on how you want the end result to look like. For me modifying a pattern with the help of decreases and increases, has helped med shape sweaters and cardigans to ”follow” my body shape. But fashion has changed a lot and sweaters now seem to be either rectangular or boxy. I can’t say that it’s the optimal shape for me, but like everybody else, I have to adapt.

Ursprungligen hade jag tänkt att göra Katherine of Aragon A-linjeformad, men till slut bestämde jag mig för att ändra på det. Huvudsakligen för att garnet är så mjukt att det kommer att få ett snyggt fall,  om jag ”bara” fortsätter att sticka rakt upp efter att ha lagt upp många maskor för att göra den bred nertill. Efter viss beslutsångest bestämde jag mig därför för att ge den en fyrkantig form istället. Förhoppningsvis blir det bra:)

I originally thought that I would give Katherine of Aragon an A-line shape, but then after giving it som thought I decided against it. Mainly because the yarn is so soft that it will allow the sweater some drape, given how wide it will be if I continue to knit straight up, having cast on a lot of stitches to make it wide in the bottom. So instead I changed the shape to boxy. Hopefully that will work out as planned:)

En stickning från förra året

Förra året gjorde jag en hemlig teststickning för Meiju som jag glömt blogga om. Jag har alltid gillat hennes mönster eftersom de brukar ha intressanta konstruktioner. Så var det fallet även denna gång, även om det var på ett minimalt plan. 

Last year I participated in a secret test knitting för Meiju that I forgot to blog about. I have always liked her patterns because of her innovative constructions. And this was no exception although it was on a minimal level.

Uppifrån och ner, med sluttande axlar. Det betydde att man stickade axlarna först, var för sig innan man stickade resten halsen och fortsatte neråt. En intressant mudd nedtill som stickades med kortvarv med en blinkning till asymmetri. Mellan skuldrorna och mudden var det bara vanlig slätstickning som var en smula enformig, men resultatet är en tröja som är skön att ha på sig när det är lite kyligt ute.

Top down, with sloping shoulders. This time that meant starting with the shoulders, one by one before they were joined together by the neck and then knitted downward. An interesting rib at the bottom that was created with short rows, creating an assymetrical shape. Between the shoulders and the rib, the knitting was a little bit boring, but the result is a sweater that is nice to wear when it’s a little cool outside.

Mönster/Pattern: Austria Soft

Designer: Meiju

Garn//Yarn: Drops Muskat, 10 nystan/skeins

Stickor/Needles: 3.5 mm + 4.0 mm

 

Omstarter

Att börja om på ett projekt en gång, det gör jag nästan alltid. Men den här gången har det blivit många gånger. En rulland kant trots flera omstarter, en muddstickad kant, en rätstickad kant igen och så en gång till eftersom jag ville att den skulle få mera rörelsevidd… kort sagt det har blivit mycket upprepat och omstickat den här gången. Men det får det vara värt eftersom jag vet hur jag vill att den skall se ut när den är klar, och först nu stämmer min inre bild med hur den faktiskt ser ut.

Almost every time I cast on for a project, do I feel the need to frog and restart at least once. But this time I have done that a lot of times. An edge that kept rolling up although I tried several times to prevent that, an ordinary two colored rib, garter stitches again, but with more rows, and then I decided that I needed it to be more roomy, so I had to restart again. But it was worth it, considering now it starts to look more in line with how I envision it to be. At last:)

Det här är nackdelen med att sticka utan mönster, eller rättare sagt: när man hittar på mönstret till själva tröjan allteftersom. Men samtidigt är det ju också en kul erfarenhet eftersom jag vanligtvis gör alla beräkningar innan jag börjar sticka:)

This is the downside of knitting without a pattern; or rather when I make it up as I go. But at the same time it's also a fun experiment, because I usually plan, and do all of the calculations before I start the knitting:)

 

Kanter som rullar

Under veckan som gått har jag lagt upp för ännu en Starmoretröja på stickorna. En som jag har velat sticka i åratal, som jag har sett framför mig med olika typer av modifikationer, och i olika färgsättningar. Det var inte förrän jag köpte garnet som jag bestämde mig för hur jag ville att den skulle se ut. Originalet består av många färger, men jag ville bara ha två, och det gav också att jag ville ge den en enkel form. Modet nu säger ju att tröjor ”ska” vara fyrkantiga och stora, vilket inte är helt lyckat för mig. Men eftersom garnet är mjukt så kommer det färdiga resultatet att bli en följsam tröja, och då kan den vara fyrkantig. Hur jag gör med ärmar och urringning har jag fortfarande inte best

During the past week did I cast on for yet another Starmore sweater on my needles. One that I have wanted to knit for years, and that I during those years have visualized with a lot of different modifications and colors. If you follow the pattern to the letter, it consists of many different colors, but I only wanted two, and because of that I also wanted it ot have a simple shape. For now it’s fashionable with boxy and oversized sweaters, which is not ideal for me. But because the yarn is soft, it will help create a more casual sweater, and because of that it will work although it still will be boxy. And I still have to decide how to shape the sleeves and the neck.

Så här långt har det inte gått så bra. Starmores (Jade och Alice) gillar ju rätstickade kanter, och de har en tendens att rulla sig, vilket min har gjort. Jag har därför fått repa upp och börja om, och jag är fortfarande inte säker på om jag skall fortsätta eller göra om en gång till för att minska alla tendenser till att en rullande kant.

So far it’s not going very well. Starmores (Jade and Alice) likes to start sweaters by using garter stitches for the first few rows. It looks nice, but it also can create an edge that has a tendency to roll upp, which doesn’t look very nice. Because of this I have restarted a few times hoping to avoid this, and I am still not sure if I should try over again, hoping to make sure to avoid an edge that rolls up.

Slöstickning

Efter en dag med sommarväder under veckan känns det bra att sticka en sommartröja. Den är en slöstickning men samtidigt inte. Tröjan är huvudsakligen stickad i slätstickning, men på framsidan skall man sticka ett flätmönster. Ett mönster som ser komplicerat ut eftersom det delvis består av två parallella flätmönster som ”knyts i en knut”, och som på andra ställen består av två parallella flätor. Det gör det intressant, men med tanke på alla flätmönster jag tidigare har stickat kan jag säga att det är okomplicerat att sticka. Samtidigt inser jag att jag har saknat att sticka flätmönster eftersom det var så länge sedan sist.

During the week we had summer weather for a day, which makes it feel good that I am knitting myself a summer sweater. This is a ”no brain” knitting, Mainly stockinette, but during the past week I started on the front where the fun begins, also known as cabling. This is cabling that looks complicated because at some point there are two parallell cables ”tied in a knot”, and at other parts they are just parallell cabling. Enough to keep it interesting, but having knitted so much cabling, this is still uncomplicated to knit:) But being a long time since I knitted cables I also realize that I have missed it a lot, so this feels good:)